Höstsådd

Jag är i stort sett uppväxt på hemodlad potatis, men har aldrig odlat några själv. I en av våra två odlingslådor satte jag i våras mina allra första potatisar. Det var 3 st av sorten 'Amandine' och 3 st av sorten 'Maris Peer'. Första ståndet togs upp i början av juli och gav hela 2 kg. Vilken eufori! Jag var helt såld på det här med potatisodlande! En sådan häftig känsla det var att kunna gräva fram den ena guldgula skapelsen efter den andra i den torvrika jorden. Läs mer om det här. 

När jag häromdagen tog upp det sista ståndet gav det inte mindre än 4,0 kg! På en yta av 1 m x 75 cm har jag under sommaren fått upp sammanlagt hela 14,5 kg välsmakande och frisk potatis. Ett facit jag aldrig kunnat drömma om!

Men nu stod alltså den ena planteringslådan tom! Av min odlande mamma har jag fått lära mig en gammal tumregeln som säger att en gröda som vuxit under jord bör följas av en gröda som växer ovan jord - och vice versa. Skulle jag följa den regeln var rädisor alltså inte något bra alternativ, så valet föll istället på vintersallad. Ännu en gröda som jag gärna äter, men aldrig provat att odla tidigare. Enligt anvisningarna på påsen så kan den direktsås under juli - september för skörd senare under hösten och plantorna ska till och med tåla att frysa och tina några gånger. 

Före sådd behövde det dock jordförbättras i planteringslådan. Jag grävde därför runt jorden i lådan och tog sedan undan ett ordentligt lager jord och la i hinkar bredvid.

Därefter fyllde jag på med ett lager gräsklipp innan jorden från hinkarna lades tillbaka i planteringslådan. Ytan jämnades till, fröna såddes i fyra rader och innan jag hann hämta någon vattenkannan så kom det en ordentlig regnskur. Som på beställning. Så nu är det bara att vänta och se om jag har lika mycket tur med den här premiärgrödan. 

Håller förstås båda tummarna!!

Vilken växtkraft!

När vår trädgård ritades om förra våren, så gav trädgårdsarkitekten en alldeles egen rabatt till vår järnek som vi haft i 15 år. Den skulle få stå invid husets entré där den med sitt blanka och mörkgröna bladverk skulle vara lika vacker året om. Vi har en honplanta och eftersom grannen lyckosamt nog har en hanplanta, så får vår järnek även vackert röda bär på hösten. Precis som på julkorten!

Järneken fotograferad i mitten av april.
Med skuggröna, snödroppar och tazetter runt fötterna.

Hela förra sommaren fick järneken försöka överleva, uppgrävd och tillfälligt förvarad i en plasttunna, innan den i oktober kunde planteras i sin nya hörna. Under adventstid pryddes den av små varmvita lampor och den blev verkligen en prydnad för entrén. Precis som det var tänkt!

På grund av kraftiga förseningar i anläggningsarbetena så kunde våra växter återplanteras först ganska sent på hösten och vi var riktigt oroliga för hur mycket av växtligheten som skulle överleva.  Särskilt oroliga var vi för de vintergröna växterna, men tursamt nog blev vintern mild och våren kom tidigt till Göteborg. Våra växter såg faktiskt ut att ha klarat sig fint och vi kunde pusta ut.

Trodde vi...

Så här såg den ut i juni.

Järneken är tydligen känslig för att torka ut och med sitt störda rotsystem hade den behövt stödvattnas under den torra våren som blev. Men det missade vi! Så i mitten av maj började bladen falla av grenarna. Ett efter ett. 

På bara ett par veckor var järneken i princip helt kal och jag var så himla ledsen! Jag var INTE beredd att skiljas från vår järnek! Därför rådfrågades några olika trädgårdsmästare och vi fick rådet att först bara avvakta och se om den självmant skulle skjuta nya blad. Men när inget hände på flera veckor så gav jag mig på, som ett sista försök, att klippa in grenarna. Först gjordes det lite försiktigt, men inget hände.

Närstudie av en gren i mitten av juli.

Efter att ha samlat mer mod, så gjordes det sedan lite mer ordentligt och då gav det faktiskt resultat. Tänk så glad man kan bli av några små mörkröda, knappnålsstora prickar som dyker upp på en gren! Jag var på riktigt fascinerad över vilken växtkraft det faktiskt fanns i den gamla busken. Och jag var lycklig, nästan som ett litet barn.

Samma gren en månad senare.

Man kan kanske inte påstå att järneken är någon prydnad där den står invid husets entré - inte ännu i all fall. Men vi gläds verkligen med varje litet nytt blad som dyker upp på grenarna.

Vår okunskap höll nästan på att ta livet av den, men nu har vi dyrt och heligt lovat vår lilla järnek, att den aldrig aldrig ska behöva törsta så igen!

Lördagsgodis

När jag var liten gick vi till den lokala affären på lördag förmiddag och köpte vårt lördagsgodis. En rätt mysig tradition. Detta var före plockgodisets tid. Godiset låg i askar bakom en glasdisk och vi pekade på en godisbit i taget. Två sådan, tre sådana och fyra sådana... Expediten räknade i huvudet och summerade högt allt eftersom vi pekade 30 öre, 1 krona och 20 öre, 2 kronor... 

Det händer att grannarnas barn svischar förbi på lördag förmiddag när jag jobbar i trädgården. De har cyklat till affären med mamma eller pappa och glatt visar de upp sina nyinköpta, färgglada papperspåsar med godsaker. 

Våra egna barn däremot är sedan länge tillräckligt gamla att sköta godisinköpen själva och något säger mig att det inte alltid sker enbart på lördagar. 

Men mysiga traditioner vill man ju gärna hålla vid liv, eller hur? Och vem har sagt att lördagsgodis måste ligga förpackat i små färgglada papperspåsar? Mitt lördagsgodis får lika gärna vara förpackat i svarta plastkrukor från plantskolan. Lite annorlunda? Ja visst, men också en rätt mysig tradition tycker jag!

Förra lördagen kom jag hem med dessa godsaker!

Två vita cyklamen som hamnade i en zinkkruka utomhus. 

Tre rosa höstanemoner 'Serenade' planterades så att de
förhoppningsvis inte får det för blött om fötterna i vinter.

Och fyra prydnadspumpor i olika former och färger.
Kanske kommer de att pryda entrétrappan så småningom?

Mina godsaker må kosta lite mer än det man plockar intill snabbköpets kassaköer, men å andra sidan är de bättre för tandhälsan. Och dessutom helt kalorifria! Men den största fördelen är väl ändå att det här godiset är njutbart under betydligt längre tid. Och njutbart för många fler än mig! 

Ha en bra lördag!

På trädgårdsvisit

Lördag den 29 juni anordnades "Tusen trädgårdar" runt om i landet. Ett evenemang som går av stapeln en dag vart annat år. I år hölls 700 trädgårdar öppna för intresserade besökare. Min plan var att hinna besöka åtminstone två trädgårdar denna dag. En av dessa har jag följt på avstånd under en tid genom ägarinnans blogg, Martas rike och det besöket såg jag naturligtvis fram emot lite extra. Men precis som det gör i livet ibland, så kom helt andra göromål i vägen den dagen. 

Ett par veckor senare hade jag precis hunnit påbörja mitt eget bloggande och vi kom på så sätt i kontakt med varandra, Marta och jag. Vi kunde konstatera att vi bor hyfsat nära varandra och att det vore roligt att ses i verkliga livet. Sagt och gjort!

En kväll i förra veckan tog Marta emot mig i sitt fantastiska rike. Våra trädgårdar är olika stora, har väldigt olika förutsättningar och vi har till viss del lite olika stil, men oj så givande att få träffa någon med samma intresse för växter och trädgård. Timmarna bara flög iväg! Och jag var alldeles lyrisk ett bra tag efter besöket!

Kameran var med förstås, men anteckningsblocket hade jag inte tänkt på. Det hade varit en bra hjälp för minnet, men några av alla artnamn fastnade nog i alla fall. Resten får jag väl återkomma om efterhand till Marta! 

Vill alltså lämna viss reservation för att jag kan ha uppfattat fel på någon av de fotograferade växternas namn! Rätta mig gärna i så fall!

Ett vacker samling zinnior är det första som möter blicken framför husets entré.

Gulrandigt hakonegräs och solhatten 'Sunshine' samsas fint i samma underplantering.

En likhet i både min och Martas trädgårdssträvan är att ha planteringar som är tilltalande året om och vi har båda ett intresse för växter som är intressanta för bladens skull. Inom synhåll från såväl vardagsrum som uteplats finns denna plantering med stor andel vintergröna växter eller växter som är vackra hela året.

Marta tittade till det uppstammade lärkträdet...

....medan jag i samma plantering fastnade för den lilla formklippta, gulbladiga rosenspirean med sina röda toppskott.

Vi stannade till vid buxbomhäcken och pratade om vår oro för den lömska buxbomssjukan och hur det påverkar vårt växtval vid nyinköp.

Denna bladväxtplantering inramades därför av en nyplanterad idegranshäck. Ett snyggt alternativ till buxbom! I ena kanten av planteringen syns här funkior, olika gräs och purpurfärgat höstsilverax.

Marta har flera växter som definitivt väckte helt nya ha-begär, men där finns också en lång rad växter som redan står med på min önskelista, däribland brunnävan. Se så snyggt den samspelar med den rödbladiga kärleksörten 'José Aubergin'. Eller hur? Och José finns ju redan på plats hos mig...... hmm! 

Vips, så var brunnävan överflyttad från önskelista till inköpslistan :)

Den maffiga planteringen med grönbladig kärleksört blir däremot svår för mig att efterlikna, pga av utrymmesskäl. Men visst är den avundsvärd!

I Martas rike växer den ena spännande och unika växten efter den andra. En del av dem hann jag säkert inte ens upptäcka under besöket, andra missade jag helt enkelt att fotografera och en del av rariteterna försökte jag visserligen fånga på bild, men utan att lyckas tillräckligt bra. Mina bilder här ovan gör därför inte riktigt hennes trädgård rättvisa. Vill du se mer av Martas makalösa trädgård så rekommenderar jag att du läser vidare i hennes egen blogg, Martas rike.

Före - efter

Våvintern 2013 fotograferade vi vår trädgård ur lite olika perspektiv. Bilderna var avsedda att skickas till Kungsbacka trädgårdsdesign för att Anna W Fasth skulle kunna få en uppfattning av den dåvarande tomten inför sitt besök på plats hos oss några veckor senare. Jag gick tillbaka till bilderna på datorn för ett tag sedan och försökte mig därefter på att fotografera nuläget ur samma perspektiv. Varsågoda här kommer några olika vyer!

Huset från entrésidan - Före

Efter

 Fasaden mot söder - Före

Efter

 Nedre delen av trädgården - Före

Efter

Slänten - Före

Efter

Det är ungefär 18 månader mellan före- och efter-bilderna och en del av tiden däremellan har jag ju beskrivit i ett tidigare inlägg. En tid som gett oss massor av lärorika erfarenheter, fullt med frisk luft i lungorna och jord under naglarna, men inte minst en ny trädgård som vi nu trivs med väldigt bra och som vi hoppas kommer bli ännu bättre när det fått växa till sig ännu ett tag i planteringarna.

Sensommarblomning

Häromdagen fick jag en fråga av en vän: För dig som håller på så mycket med trädgård, är det inte himla tråkigt så här i slutet av sommaren när allt nästan har blommat över? Instinktivt högg det till lite i magtrakten. Hade vännen rätt? Var det redan slut på det roliga?

Men så hann medvetandet i kapp och jag kom ihåg att det nog faktiskt fanns en hel del blomning kvar att glädjas åt därhemma i vår nya trädgård. Till och med en del växter som bara precis har påbörjat sin blomning och växter som vi fortfarande behöver vänta lite till på.

Vid entrén har denna skönhet precis påbörjat sin blomning i en stor urna. Alla är dock inte helt förtjusta i funkiornas blomning. I vissa fall tar man helt sonika bort blomstänglarna och menar att funkian odlas för de vackra bladen skull. Kan absolut förstå varför. I vissa fall. Men funkian 'Royal Standard' har en blomningen som jag tycker är helt magnifik. De kritvita blommorna är hela 7-8 cm stora och jag väljer att knipsa bort dem efterhand som de vissnat, lite som med dagliljorna. 

 De allra första vipporna på den nya bekantskapen glansmiskantus 'Adagio' har precis börjat höja sig ur den täta tuvan av grönvit-randiga grässtrån. Väntar med spänning på hur högt de ska växa och hur många vippor det ska bli detta det första året.

Sköldpaddsörten är däremot en gammal trotjänare, som troget har lyst upp vår trädgård varje sensommar i många år. De allra första knopparna har precis öppnats under de senaste dagarna. Här syns sköldpaddsörten mot bakgrund av den lila, långblommande nävan 'Rozanne'.

Snart på väg att slå ut! Knopparna på kärleksörten börjar så sakteliga skifta i rosa...

....liksom blommorna på den mörkbladiga kusinen 'José Aubergin'.

Sist ut i hela trädgården kommer med största sannolikhet det mörkbladiga höstsilveraxet att vara med sin vita blomning. Än är det ett bra tag kvar innan det är dags, men de höga blomställningarna är rätt läckra redan nu! Här mot bakgrund av den gräddvita vipphortensian 'Limelight'. Länge leve blomsäsongen 2014!!

En trädgård i förvandling

Slipersmurar var uppenbarligen väldigt populära under 1970-talet. Det finns massor av exempel på sådana bara i vårt bostadsområde. Men när de passerat bäst-före-datum är de populära tillhåll för både myror och getingar. Det finns antagligen många exempel även på detta i närområdet och vår slipersmur var inget undantag. Tillsammans med två av våra närmaste grannar bestämde vi oss för att gemensamt låta byta ut våra dåliga stödmurar mot L-stöd i betong. 

Eftersom vi även tänkte passa på att dränera om huset skulle hela trädgården komma att grävas upp. Det lockade inte att lägga tillbaka 35 år gamla trädgårdsplattor på samma plats igen, utan vi ville tänka lite nytt. Efter 17 år med samma trädgård visste vi i vilka i hörnor vi ville ha nya sittplatser och var vi ville ha blommande planteringar. Var det oftast är lä och var vi helst vill ha det lite insynsskyddat. Vilka växter vi ville bevara från den gamla trädgården och vilka nya vi var sugna på. Vi sökte på nätet efter olika trädgårdsarkitekter och hittade Kungsbacka trädgårdsdesign. Vi gillade det vi såg på företagets hemsida och blogg. 

Efter samtal per telefon, ifyllda frågeformulär om våra önskemål och en diger lunta bilder på växter, materiel, färger och former som vi gillade, så gjorde Anna W Fasth även ett besök på plats. Kort därefter mottog vi en ritning och en 3D-animation över den nya trädgården och Anna hade verkligen träffat mitt i prick! 

Står du inför att genomföra ett liknande arbete så tveka inte på att anlita en trädgårdsarkitekt. Det kostar visserligen en slant, men är värt varenda krona! Och vi kan varmt rekommendera just Kungsbacka trädgårdsdesign!

Vi sökte därefter en markentreprenör och fick nobben hos några då de hade kalendern full, inget offertsvar alls från en annan och i takt med att tiden rann i väg så fick vi lite för bråttom. Och det gjorde att vi litade lite för mycket på magkänslan när vi skrev under ett kontrakt med vår markentreprenör. Det ska man inte göra! Det vet vi idag! 

Vid ett så omfattande arbete bör man i lugn och ro låta granska kontraktet, gärna med hjälp av någon sakkunnig. Ställa frågor kring det man undrar över och se till att få med alla löften och överenskommelser i kontraktet. Det sagda ordet väger ibland för lätt! Idag vet vi att ett mer specificerat och detaljerat kontrakt hade sparat oss många sömnlösa nätter, men framför allt skulle vi kollat upp referenser mycket bättre. Vi har lärt oss en läxa, men jag hoppas att detta inlägg kan hjälpa andra att inte behöva begå samma misstag. 

Jobbet drog i gång veckan efter midsommar och skulle vara klart, med god marginal, före sista augusti. Allra första tiden flöt arbetet på riktigt bra, men sedan började bekymren rada upp sig i en takt som vi inte trott var möjlig. Allt för ofta under de kommande månaderna uppstod frågetecken där vi tvingades rådfråga andra anläggningskunniga, besiktningsmän, trädgårdsmästare, vår trädgårdsarkitekt, jurister m fl. Stora delar av Anläggnings-AMA lärde vi oss till slut både baklänges och framlänges. Lärorikt förvisso, men i många stycken blev byggtiden en enda lång mardröm, som aldrig tycktes ta slut. 

Ett flertal moment fick entreprenören göra om både två och tre gånger innan de höll godtagbar standard eller ens kom på rätt plats enligt ritning. Hade vi inte varit på alerten hela tiden, så hade vi inte fått det fina resultat som vi faktiskt fick till slut. 

För att våra växter skulle hinna etablera sig innan kylan kom, så behövde vi till slut börja återplantera eller nyplantera våra växter även om anläggningsarbetena var långt ifrån färdiga. Det var en sådan fröjd att få fokusera framåt och vi gladdes verkligen med varje enskild växt som kom på plats. Många av de nya växterna köpte vi smidigt och lätt via vår trädgårdsarkitekt.

Först i slutet av oktober kunde vi, mycket lättade, äntligen ta adjö av en entreprenör som vi inte kommer anlita igen. Även långt efter att de lämnat vår trädgård så var det innehållet i ovanstående bild som förblev minnet av sommaren och hösten 2013. Men så småningom upplevde vi att det successivt övergick till att vara vår trädgård vi blickade ut över, istället för deras arbetsplats.

Sakta men säkert kunde vi börja glädjas åt och njuta av vår nya fina trädgård. En trädgård som nu var mer lättskött i många stycken och anpassad precis efter våra behov och våra önskemål!

Våra dagliljor

Kan man annat än älska dagliljor!?! De första ljusgröna bladen kikar ur jorden tidigt varje vår, ibland nästan oroväckande tidigt. De växer frodigt och tacksamt och ju fler dagliljor man samplanterar desto  vackrare tycker jag att det blir. Hos oss är de planterade längst fram i en upphöjd rabatt, så att bladen väller över kanten. Eller kommer att välla över kanten, när de fått växa till sig lite mer. Dagliljor trivs på de flesta jordar och i de flesta lägen och tillhör inte favoritfödan varken hos rådjur och harar. De behöver heller inte pysslas om särskilt mycket. Ingen delning med jämna mellanrum som så många andra perenner och får de bara en giva med naturgödsel på hösten så klarar de sig fint. 

Precis som namnet antyder så blommar varje enskild blomma bara en endaste dag, men plantan återkommer ofta under lång tid med nya blommor dag efter dag. Har man dessutom samplanterat flera sorter med olika blomningstid, så kan man ha en rabatt med blomning under flera månader. 

Vill man hålla sin dagliljerabatt fin under blomsäsongen så får man däremot gå över den dagligen och knipsa bort de överblommade, hopkrupna blommorna. Meckigt anser somliga. En ganska rofylld syssla tycker jag. Och medan jag genom ett knipsande avtackar gårdagens blommor, så passar jag på att njuta jag av dagens blomning. Men det gäller verkligen att fånga tillfället, för redan i morgon knipsas även dessa bort. Det får mig att tänka på hur olika förutsättningar de får, att en del dagliljeknoppar verkligen har turen att få veckla ut sig en dag med vackert väder till skillnad mot andra på samma stängel. Men oavsett vilket så borde väl samma råd gälla för dem alla: Carpe diem!

I bilderna nedan syns de dagliljor vi har i våra rabatter. Fotograferade under olika dagar och i lite olika ljusförhållanden, så färgåtergivningen skiljer sig en del från bild till bild.

'Summer Wine' 

Inköpt som 'Summer Wine', men var uppenbarligen felmärkt. 

Troligen en 'Christmas Is'. Fast fin oavsett sort!!

'Pandoras Box'

' Joan Senior'

 'Ice Carneval'

'El Desperado' 

'Crimson Pirate'

 'Stella d'Oro'


Jag har ytterligare några namnsorter av dagliljor, men som inte finns på bild. Antingen på grund av att de köptes in först efter avslutad blomning eller för att de inte blommade alls i år på grund av flytten förra sommaren.