Grönt ljus för buxbom igen

Mängder av buxbom i södra delarna av Sverige drabbades för några år sedan av en svampsjukdom och den tog död på riktigt stora bestånd. Det uppstod panik hos trädgårdsintresserade och i offentliga trädgårdar och många plantskolor tog inte ens in buxbom i sitt sortiment. Svampsjukdomen har visat sig vara väldigt väderberoende och utvecklas tydligen bäst om höstar när det är varmt, fuktigt och vindstilla. De två senaste höstarna har däremot inte varit särskilt gynnsamma och svampsjukdomen har därför hållits tillbaka. Även om faran på intet sätt är över för gott och svampen mycket väl kan slå till igen, så finns det nu viss optimism igen. 

 

 

 

Med bara någon kilometer till havet är det sällan särskilt vindstilla i vår trädgård och vår förhoppning är att sjukdomen därför inte tar fäste i vårt buxbomsbestånd i första taget om eller när den tar ny fart igen. Men säkra kan vi naturligtvis inte vara. En del av vår trädgård behövde mer grönska och när vi hittade de fina buxbomskloten på plantskolan för några veckor sedan kunde vi helt enkelt inte motstå dem.

 

 

 

De betongliknande kubformade urnorna kläddes med isolerande frigolit på insidan för att klara vinterkylan och de placerades även på hjul för att eventuellt kunna flyttas vid behov.

 

Och nu håller vi naturligtvis tummarna för att svampsjukdomen inte ska ta ny fart på länge än. Både för egen del och för alla andra älskare av buxbom. För visst är det fint med buxbom!!

Trots nattliga fester

Under våren har det hållits nattliga fester i vår trädgård. Först hade vi besök av haren och några veckor senare var det rådjurets tur. De hittade till platser i trädgården där vi trodde att tulpanerna skulle få stå i fred. Inledningsvis var besvikelsen enorm, men inget blir bättre av att gräma sig för länge. Nästa år får vi helt enkelt tänka annorlunda kring de efterlängtade lökarna om vi vill kunna njuta av deras blomning och inte bara av de frodigt gröna men halvätna bladen. De få tulpaner som ändå överlevde det nattliga frosseriet är desto mer uppskattade i år. Särskilt de för året helt nya 'Spring Green' där rådjuret nafsade i sig delar av bladen, men där  ungefär en tredjedel av beståndet tack och lov gömde sina knoppar tillräckligt långt ner för att slippa bli rådjursmat.  

 Här ståtar 'Spring Green' bakom några tovor av blåsvingel och med silverpäronet i bakgrunden ...

    

... och som allra vackrast är de när de fångar upp kvällens sista solstrålar.

Den som väntar på något gott..

Under ett par veckor har vi kunnat njuta av vår blommande kaukasisk förgätmigej 'Jack Frost' och i samma rabatt är det nu alliumen som snart tar vid. Hösten 2013 delade jag på en ensam planta av kaukasisk förgätmigej och fick istället tre mindre. I slutet av förra sommaren delade jag dem ytterligare en gång och lyckades få ut inte mindre än drygt 20 plantor. 20 riktigt taniga små plantor. 

Samtidigt passade jag på att sätta alliumlökar mellan plantorna. Två olika sorters lök trodde jag, men när knopparna nu börjar öppna sig, ser jag ingen skillnad på dem och förmodar att det därför är 'Purple Sensation' för hela slanten. Det blir därför till att komplettera beståndet med ännu en sort till hösten.

För åtta månader hade 'Jack Frost'-plantorna precis hunnit återhämta sig efter den drastiska delningen och man fick verkligen använda sin fantasi för att kunna tänka bort all naken jord mellan plantorna...

...men i dag är vi åtminstone på ganska god väg mot den prunkande rabatten jag så länge har föreställt mig.

Alliumbladen har nu gulnat i topparna, så som de gör så här precis inför sin blomning. I år gick bladen bara nätt och jämnt att gömma undan i undervegetationen av kaukasisk förgätmigej. Nästa år vid den här tiden bör det däremot gå lite enklare. 

Som trädgårdsägare får man inte ha bråttom...

Japansk blodlönn

 När vi flyttade in i vårt hus i mitten av nittiotalet växte det gula ölandstokar, 'Fairy'-rosor och någon form av krypande tuja i slänten. Växter som till slut blev alldeles för storväxta. 2002 flyttade vi hem till vårt hus igen efter en tid i Tyskland och vi grävde då upp alla de gamla växterna i slänten och ersatte med ny grönska. En av de nya växterna som planterades var en japansk blodlönn 'Dissectum Garnet'. Dess tillväxt var verkligen inte mycket att skryta med under de första åren, men när det sommaren 2013 var dags för nästa ingrepp i trädgården, hade blodlönnen hunnit bli ganska omfångsrik. Den fick därför grävas upp med hjälp av grävmaskin. Under den omfattande trädgårdsrenoveringen behövde den flyttas vid ett flertal tillfällen och för varje flytt blev grävmaskinistens hanteringen allt mer omild. Flera stora grenar knäcktes eller fläktes loss, men kvarlevorna av vår stackars blodlönn planterades ändå på väl vald plats i den nya trädgården i hopp om att den skulle överleva.

 Trots sin kraftigt asymmetriska form var trädet rent magiskt vackert under lövsprickningen i år!

Och den skjuter en hel del nya skott som lovar gott för framtiden.

Blodlönnens blomningen är väldigt oansenlig ...

...och syns egentligen först då man kryper nära.

Men i en nyrenoverad trädgård värdesätter vi de växter som delar vår historia på ett alldeles särskilt sätt och vi är så glada att blodlönnen verkar ha överlevt trots markentreprenörens oförsiktiga hantering. Den fick stå orörd hela förra sommaren för att få möjlighet att rota sig ordentligt igen, men kommer att beskäras senare i sommar eftersom vi behöver ta bort skadade delar och för att den ska få en bättre form igen. Men om detta ingrepp vet den ännu inget...

Gräsmattevård i hård kuling?

Planen inför denna helg var att vertikalskära gräsmattan, samt toppdressa och stödså. Men gårdagen bjöd på återkommande regnskurar hela dagen och då tar man ju inte gärna fram några elektriska maskiner. Arbetet med gräsmattan fick därför vänta till idag helt enkelt. Gott om fukt i marken och stigande temperatur under den kommande veckan skulle ge oss perfekta förhållandena. Trodde vi!

När vi vaknade i morse blåste det hård kuling i byarna, så vi genomförde därför bara delar av det planerade arbetet. Att kratta bort det upprivna torra gräset gick ovanligt snabbt i den hårda vinden och inte blev det så mycket uppkrattat att frakta bort heller.

Men att toppdressa och stödså får vänta tills det mojnat och enligt prognosen ser det lovande ut redan i morgon. Vi föredrar om gräsfröna verkligen hamnar i vår gräsmatta och inte blåser vidare in grannarnas rabatter. Tror nog att grannarna uppskattar det också!

Vimplarna dansade ordentligt i den hårda vinden idag och vi fick hjälpa några av våra uppbundna trädstammar med nya knytband.

Klematisen löste det däremot utan vår hjälp och höll i sig med båda händerna, för att inte blåsa ur sin ställning.

Vita toner

En ledig klämfredag i mitten av maj, solsken och äntligen lite varmare temperaturer. Då går det helt enkelt inte att vara någon annanstans än ute i trädgården, i kortärmat och med uppkavlade byxben. Dagen avslutades med en fotorunda som fokuserade på de vita tonerna i trädgården, men jag skonar er och kommer inte visa någon bild av de vita smalbenen :)

Några få exemplar av den grönbladade tulpanen 'Spring Green' lyckades tydligen överleva rådjursfesten härom veckan.

Snart slår den vita ädelsyrenen 'Mme Lemoine' ut sina dubbla blommor för allra första gången.

De vita blommorna på det amerikanska blåbäret 'Bluecrop' pollineras av flitiga myror.

De första tovsipporna har precis slagit ut i en rabatt...

...medan den allra sista kungsängsliljan fångar upp solstrålarna i en annan. 

Silverpäronet blommar fortfarande för fullt...

...medan tazetterna snart sjunger på sista versen för i år.

På altanen frossar vi i år i vit blomstertobak med limegröna inslag.

Den sista bilden visar en kruka på vår entrétrappa. En vit sommarblomma som inhandlades förra helgen, men som jag helt glömt bort namnet på. Finns det någon skarpsynt läsare som kan hjälpa mig med det?

Hoppas nu på en fortsatt fin vårhelg för er alla!