Inför 1:a advent

Så var den äntligen här! Den första adventshelgen! Efter en osedvanligt solfattig november längtar man efter ljus som aldrig förr. I vanliga fall tänder vi alltid de efterlängtade adventsljusstakarna, ljusslingorna och stjärnorna redan vid skymning denna fredag före första advent. Men aldrig tidigare, det är viktigt. Och sällan senare heller för den delan. Men inget av det där har hunnit förberedas under den gångna veckan, så det får helt enkelt vänta till imorgon. Vi får njuta av grannarnas utomhusbelysningar så länge. En tur till plantskolan har det däremot blivit under veckan som gått, så lite adventsstäming finns på plats såväl på insidan som utsidan. Här följer några bilder som fångades i - hör och häpna - eftermiddagssolen!!

 En vit julstjärna, en stjärna i mossa och två egenhändigt tillverkade betongljusstakar. 

 Ett litet pinjeträd i en vävklädd kruka har hittat en plats på altanen.

På entrétrappan står en hink placerad med vinterbär i rött.

I sällskap av taklök och en välkomnande lykta.

Vid sittgruppen strax intill  entrén har två julrosor fått plats i en avlång zinkkruka.

Tillsammans med en väl tilltagen krans av lärkkottar.

På söndag är det så äntligen dags att tända det första ljuset i adventsljusstaken.

Önskar er alla en riktigt ljus och avkopplande första advent!!


Vill du se fler bilder på temat 1:a advent, så finns det massor av vackert
hos Heléna under rubriken Blommig fredag. 

Klotrobinian grönskar ännu

I våras planterade vi en klotrobinia, ett träd som stod högt upp på önskelistan när trädgården ritades om. Klotrobinior är lite känsliga för vind. Den fick därför placeras i ett läge där huset läar för västanvinden, som ibland kan ligga på hårt från havet. Prydnadsträdet hamnade därmed i planteringen invid husets entré.

Klotrobinian är sen med lövsprickning på våren, men i gengäld är den lika sen med att fälla sina löv på hösten. Den står där lika fin, trots att alla andra träd runt omkring är avlövade sedan flera veckor. Och den behåller sin pigga gröna färg hela tiden. När vi tittar ut genom köksfönstret är det nästan som om vi har en liten kvarglömma av sommaren därute.

Den översta bilden togs på farsdag och den undre bilden togs två veckor (och några blåsiga dagar) senare. Kronan är fortfarande lika grön, men betydligt glesare. Vi passar på att njuta av vad vi förmodar är bland de sista gröna dagarna....

Det bästa med november!

Vi är mitt i november månad. En månad som många förknippar med blåst, gråväder och mörker.  Snart är det tid att tända tusentals små juleljus både inne och ute och trots att dagarna fortsätter att bli kortare, så upplevs tillvaron då lite mindre mörk. Snart! 

Hos oss har termometern bara närmat sig nollstrecket vid ett par tillfällen under denna ovanligt milda höst, men alltså ingen ordentlig frost ännu så länge. Det gör att vi har en hel del växter som fortfarande blommar och som vi får möjlighet att njuta av. Ett litet tag till. Frost lär nämligen vara  i antågande...

Det bästa med november är att kunna ana att ny blomning är att vänta! Det inger en alldeles särskild känsla. Hos oss börjar nu julrosorna vakna till liv. Och kan man annat än älska julrosor? Som bjuder på långvarig skönhet när allt annat gått till vintervila.

Två av våra fyra julrosor visar redan att de förbereder sig för blomning i vinter. De står tillsammans i ett halvskuggigt läge invid husets entré och i blickfånget inifrån köksfönstret. Och de står med rötterna i ganska lerhaltig jord,  men som förbättrats med kaffesump och krossat äggskal. Håller nu tummarna för att de två andra plantorna har samma goda smak och även de planerar för blomning så småningom. 

Om man vill få läsa om fler anledningar att tycka om november, 

så kika in hos Heléna på Bland rosor och bladlöss.

Trädgårdslycka!

Denna vecka är utmaningen i 'Blommig fredag' att skriva ett inlägg under rubriken Trädgårdslycka. Och som innehavare av en nyligen helrenoverad tomt, finns det verkligen mycket att vara lycklig över där ute i trädgården. Vad av alla dessa glädjeämnen ska jag då välja att skriva om? Vilka bilder sammanfattar lyckokänslan bäst? Oj så  s v å r t !! Jag har dock försökt att summera några av de skeden som inneburit absolut mest trädgårdslycka sedan förra hösten.

För drygt ett år sedan var lyckan stor när vi kunde ta farväl av vår markentreprenör efter nästan fyra månaders arbete och äntligen fick lov att vistas på vår tomt igen. När vi kunde börja återplantera våra gamla växter, som förvarats både här och var i olika kärl under sommaren. När vi kunde gräva ner de nittio nya ligusterplantor som nu omger den nedre delan av tomten och alla de andra nya växter som vi så enkelt och smidigt köpt hem via vår trädgårdsdesigner. 

Jag minns särskilt den tisdag i början av oktober då de första grässtråna i den blivande gräsmattan kunde börja skönjas! Vilken lycka! Kontrasten mot den leriga och dammiga byggtiden var stor. Och efterlängtad!

Nästa glädjeämne lät inte vänta på sig. För första gången hade vi en julros som blommade ute i rabatten. Med sin placering vid husets entré och väl synlig från köksfönstret förgyllde den tillvaron under minst ett halvårs tid. En tid då mycket annat låg i vila.

I början av mars stod snödropparna i full blom och om de väcker trädgårdslycka i vanliga fall, så innebar deras blomning i det närmaste ren eufori i år. Nu var våren äntligen på gång och trädgårdslivet kunde äntligen börja på riktigt!

Därefter följde en helt fantastisk sommar i många avseenden. Men kanske framför allt eftersom jag äntligen befann mig med den trädgård jag så länge längtat efter. Och med en återfunnen trädgårdglädje! 

Även VA-verket bör rimligen uppleva någon form av särskild lycka i år när det snart blir dags att fakturera oss! Under denna torra och varma sommar har det gått många extra kubikmetrar vatten för att hålla det nyplanterade vid liv.

Vår tomt omges av gångbanor på tre sidor av fyra möjliga. Ligusterhäckens förmåga att ge insynsskydd på den nedre delen av tomten är fortfarande obefintlig. Möjligheten till inblick är därför mycket god för alla förbipasserande. Det har varit ovant för oss, men oj så många trevliga människor vi haft glädjen att samtala med när vi arbetat i trädgården under året som gått. Kända och okända människor som följt vårt projekt och som glatts med oss utan att vi vetat om det. Intresserade, vänliga och uppskattande medmänniskor som tagit sig tid att stanna till och som utan tvekan medverkat till vår trädgårdslycka! 

Delad glädje är dubbel glädje sägs det ju - och visst är det så! 

November-nävor

En dryg vecka in i november och vi kan fortfarande njuta av nävornas blomning på flera ställen i trädgården. Visserligen efter en osedvanligt mild höst utan någon ordentligt nattfrost. Men vilka fantastiskt uthålliga långdistansare de är nävorna! 

Först ut har vi en gammal bekantskap med okänt namn, som fått för sig att det är försommar igen! Vanligtvis blommar den nämligen bara under ett par veckor kring skolavslutningen, kort men intensivt. Däremot har den ett bladverk som är svårslaget i rabatten. Det bildar liksom en stor grön kudde, som fortfarande är lika fräsch och fin, när det mesta annat runt omkring börjar ge upp.

Trädgårdsnävan 'Rozanne' har blommat oavbrutet från det att plantorna köptes in och planterades i mitten av juni. Vilken otroligt tacksam växt!! 'Rozanne' tog världen med storm efter att den introducerades våren 2000 på Chelsea Flower Show. Och det är inte svårt att förstå varför 'Rozanne' valdes till århundradets blomma i samband med att samma show 100-årsjubilerade i maj 2013.

Lika tacksamt har den ljuslila 'Lilac Ice' blommat i vår trädgård, en hybrid som härstammar från just 'Rozanne'. Vi nyplanterade några plantor av 'Lilac Ice' förra hösten, de påbörjade sin blomning tidigt i juni och har alltså inte gett upp ännu!