Favoritsyssla i trädgården

Som trädgårdsintresserad finner man glädje i väldigt många olika typer av trädgårdssysslor, i många olika skeden under en säsong. Tänker jag tillbaka på det förra trädgårdsåret, fanns det dock några sysslor jag njöt av mer än andra. 

Att för första gången i mitt liv och med bara händerna kunna gräva upp ett stånd med egenodlad potatis ur den mullrika och ljumma jorden. Och att slå på vattenspridaren efter ännu en varm och solig dag, luta mig tillbaka med en kopp te i handen och bara njuta av det rofyllda strilandet i den sjunkande solen.

Men min absoluta favoritsyssla i trädgården...

...den som är absolut mest efterlängtad...

...efter en hel lång vinter...

...är den jag ägande mig åt i söndags.

 Nämligen att rensa undan gamla löv och torrt granris...

...för att kunna blottlägga de allra första vårväxterna...

... och få njuta av den nya, friska grönskan och veta att snart, snart...

  ...drar ännu en trädgårdssäsong igång på allvar!!

Fler favoritsysslor hittar du hos Heléna på

Bland rosor och bladlöss under rubriken Blommig fredag.

Fyra nyanser av grönt!

En gråare dag än denna dag får man leta efter. Moln, regn och nollgradigt. Med en kamera skulle man idag utan bekymmer kunnat återge minst 50 nyanser av grått! Men temat för "Blommig fredag" hos Heléna på Bland rosor och bladlöss är färgen grön. I fyra nyanser. Det blir därför till att försöka minnas lite grönare tider. I minnet dyker då familjens bilresa till Frankrike upp och hur vi firade den franska nationaldagen den 14 juli i distriktet Champagne.

De vinodlingar vi är mest bekanta med sedan tidigare är odlingarna i slänterna runt de tyska floderna Mosel och Ahr. Där har vi vandrat mycket genom åren och provat ett och annat riktigt gott glas Riesling och Spätburgunder.

Men Champagne var sannerligen något helt annat. Storslaget, mytomspunnet - och nästan magiskt grönt! 

Gröna chardonnaydruvor som hängde där i väntan på fler soliga dagar.

De oändligt många raderna av vinrankor i skiftande nyanser.

De djupgröna skogsomgivningarna kring vinstaden Épernay.

( sönerna passade på att göra sig roliga - helt utan sin moders vetskap)

  Och slutligen de tusentals riktigt mörkt gröna buteljerna

 i de 28 km långa underjordiska gångarna i kalkstensberget hos Moët & Chandon.

När vi så småningom fortsatte vår färd mot huvudstaden Paris,

var vi fast förvissade om att återvända till champagnedistriktet.

Och nästa gånga ska vi stanna längre än bara en dag.

Vårlängtan!!

Jag sticker inte under stol med att jag tycker om vintern. Och just nu är den nog faktiskt som allra bäst. Omgivningarna täcks av ett tunt snötäcke och temperaturen håller sig lydigt strax under nollstrecket.  Varje årstid kan verkligen ha sin tjusning! 

Men i takt med att ljuset börjar återvända, så går den snart inte att stå emot. Vårlängtan. 

De första vårtecknen finns redan där, fast just nu gömda under snötäcket. 

 Om bara några veckor går det inte längre att passera planteringarna 

utan att nästan tvångsmässigt söka med blicken efter nya vårtecken. 

Till en början ser de kanske inte så mycket ut för världen de där spröda skotten, 

men vetskapen om vad som komma skall…

  

…räcker för att den riktigt trädgårdinbitne skall gå igång och börja njuta i förtid.
Medan övriga förmodligen inte ens lägger märke till de förskrämda knopparna.

 Men hoppingivande knoppar till trots, så behöver man ändå lindra den intensiva vårlängtan.  

Det görs effektivast genom att också hjälpa våren på traven 

med några framdrivna, frosttåliga färgklickar. Gärna både lite här och där. 

Innan våren så småningom bjuder oss på sitt fantastiska fyrverkeri av fräsch grönska,
vårliga färger och efterlängtade dofter. På allvar. 

Och förr än vi anar så övergår den vårliga fägringen snart i full försommarprakt. Aah!! :)

Vill du ta del av mer vårlängtan så hittar du en hel länksamling 

hos Heléna på Bland rosor och bladlöss. 

Vitt!

En morgon när vi vaknar,

är hela världen vit,

och vi förstår att vintern

har kommit hit….

Pärlhyacint.

Buxbom.

Lavendel.

Järnek.

Förra lördagen kom det faktiskt lite vinter även till sydvästra Sverige. Äntligen! Och det påminde mig om Lennart Hellsings dikt "Vintervitt". Snöandet fortsatte hela lördagen och när vi vaknade till klarblå himmel dagen därpå fick jag bråttom ut i den vitgnistrande trädgården med kameran. Innan solen hann smälta bort den vackra rimfrosten. 

Vill du ta del av mer vitt så hittar du en hel länksamling 

hos Heléna på Bland rosor och bladlöss. 

Mina favoritperenner

Veckans utmaning hos Bland rosor och bladlöss, under rubriken Blommig fredag, är att utse sin favoritperenn. Vilken är då min favoritperenn? En fråga nästan lika omöjlig att svara på, som frågan om vem av sina barn man tycker bäst om. Det går omöjligen att rangordna. Alla har de väl sina styrkor och svagheter. Sina bättre och sämre stunder. Men om de hamnar i rätt sammanhang och ges rätt förutsättningar så är de alla helt enastående - på sitt alldeles unika sätt.

Men nu står jag alltså ändå inför uppgiften att ändå försöka välja ut en favorit. Bland perennerna alltså.

 Efter moget övervägande kvarstår då dessa tre växter. På en delad första plats. 

  

Julrosen. 

För sina fina blommor, för sin långa blomning och för att den blommar när allt annat gått i vila.

Lavendeln.

För att den är lätt att kombinera med så många andra växter, för sin tåliga och 

långa blomning och för att den lockar insekter till trädgården.

Blåsippan. 

För att den helt enkelt är oemotståndligt söt när den blommar i den första värmande vårsolen. 

Den heter inte nobilis i andra namn av en slump!

Måste härmed be att få säga förlåt till hasselörten, liljekonvaljerna och pionerna. Och till min kaukasiska förgätmigej. Ni kom nära, väldigt nära och förtjänar därmed ett litet extra omnämnande. 

Årets första skörd

Vi lärde först känna denna sallat som Feldsalat, när vi bodde i tyska Köln. Och den blev snabbt en riktig favorit. Med fin smak och full av C-vitamin. Underbart god på tyskt vis tillsammans med rostade pinjenötter och en senap-honung-balsamico-dressing. Efter hemflytten till Sverige låg namnet Fältsallat bra i munnen, men vi lärde oss så småningom att känna igen den även som Mâchesallat i grönsaksdisken. 

När den sista potatisen skördades i slutet av augusti gapade den ena odlingslådan tom. Och när plantskolans fröutbudet för höstsådd granskades lite närmare så kändes salladsbladen på en av påsarna angenämnt bekanta. Men här gick de under namnet Vintersallat (och i Danmark lär den kallas för Vårsallat). När jag läser på lite närmare upptäcker jag att växtens svenska namn egentligen är Vårklynne och att den på latin heter Valerianella locusta. Kärt barn har uppenbarligen många namn!

Oavsett benämning hamnade den härom aftonen i en kvällssallad. Den skördades i minusgrader och i skenet av en ficklampa. Vilken märklig känsla!

Det var årets absolut första skörd från den egna trädgården och de absolut godaste salladsblad jag smakat på länge.