Vitt!

En morgon när vi vaknar,

är hela världen vit,

och vi förstår att vintern

har kommit hit….

Pärlhyacint.

Buxbom.

Lavendel.

Järnek.

Förra lördagen kom det faktiskt lite vinter även till sydvästra Sverige. Äntligen! Och det påminde mig om Lennart Hellsings dikt "Vintervitt". Snöandet fortsatte hela lördagen och när vi vaknade till klarblå himmel dagen därpå fick jag bråttom ut i den vitgnistrande trädgården med kameran. Innan solen hann smälta bort den vackra rimfrosten. 

Vill du ta del av mer vitt så hittar du en hel länksamling 

hos Heléna på Bland rosor och bladlöss. 

Mina favoritperenner

Veckans utmaning hos Bland rosor och bladlöss, under rubriken Blommig fredag, är att utse sin favoritperenn. Vilken är då min favoritperenn? En fråga nästan lika omöjlig att svara på, som frågan om vem av sina barn man tycker bäst om. Det går omöjligen att rangordna. Alla har de väl sina styrkor och svagheter. Sina bättre och sämre stunder. Men om de hamnar i rätt sammanhang och ges rätt förutsättningar så är de alla helt enastående - på sitt alldeles unika sätt.

Men nu står jag alltså ändå inför uppgiften att ändå försöka välja ut en favorit. Bland perennerna alltså.

 Efter moget övervägande kvarstår då dessa tre växter. På en delad första plats. 

  

Julrosen. 

För sina fina blommor, för sin långa blomning och för att den blommar när allt annat gått i vila.

Lavendeln.

För att den är lätt att kombinera med så många andra växter, för sin tåliga och 

långa blomning och för att den lockar insekter till trädgården.

Blåsippan. 

För att den helt enkelt är oemotståndligt söt när den blommar i den första värmande vårsolen. 

Den heter inte nobilis i andra namn av en slump!

Måste härmed be att få säga förlåt till hasselörten, liljekonvaljerna och pionerna. Och till min kaukasiska förgätmigej. Ni kom nära, väldigt nära och förtjänar därmed ett litet extra omnämnande. 

Årets första skörd

Vi lärde först känna denna sallat som Feldsalat, när vi bodde i tyska Köln. Och den blev snabbt en riktig favorit. Med fin smak och full av C-vitamin. Underbart god på tyskt vis tillsammans med rostade pinjenötter och en senap-honung-balsamico-dressing. Efter hemflytten till Sverige låg namnet Fältsallat bra i munnen, men vi lärde oss så småningom att känna igen den även som Mâchesallat i grönsaksdisken. 

När den sista potatisen skördades i slutet av augusti gapade den ena odlingslådan tom. Och när plantskolans fröutbudet för höstsådd granskades lite närmare så kändes salladsbladen på en av påsarna angenämnt bekanta. Men här gick de under namnet Vintersallat (och i Danmark lär den kallas för Vårsallat). När jag läser på lite närmare upptäcker jag att växtens svenska namn egentligen är Vårklynne och att den på latin heter Valerianella locusta. Kärt barn har uppenbarligen många namn!

Oavsett benämning hamnade den härom aftonen i en kvällssallad. Den skördades i minusgrader och i skenet av en ficklampa. Vilken märklig känsla!

Det var årets absolut första skörd från den egna trädgården och de absolut godaste salladsblad jag smakat på länge. 

Subjektivt om ett objektiv

Hade nästan på känn att maken skulle nappa på översta raden i julens önskelista, tekniska prylar är nämligen hans grej! Och ska sanningen fram så stod det väl inte så mycket annat vettigt på listan. I trädgårdsfotograferandet det senaste året har jag ofta saknat ett bra makroobjektiv till familjens kamera. Men inte nu längre alltså! Tjohoo! Under granen låg nämligen ett fint inslaget paket med just ett sådant. Ett 60mm f/2,8 makro.

För att kunna testa det ordentligt ville jag invänta riktigt stilla väder, men bor man nära kusten och väntar på stiltje så kan man få vänta. Länge. Det insåg jag efter flera dagar av väntan. Så i brist på tålamod blev det till att testa skärpedjup och slutartider inomhus, istället för därute i trädgården. Och i fokus hamnade en gå-bort-bukett bestående av...

 ...blåa hyancinter...

...vita rosor...

...och rosa gerberor.

Vad själva bilderna anbelangar, finns det säkert en hel del handhavande kvar att lära och utveckla.

Men jag hoppas att buketten stod sig riktigt fint, i många dagar, hos trettondagsaftonens värdfamilj.

Nu vänder vi blad...

... och ser framåt! Om man nu får lov att citera en mycket väl känd man? Oavsett vilket så läser vi "Januari 2015" på det nya bladet i almanackan. Och vi ser framåt, mot ett nytt trädgårdsår. Fyllt av nya möjligheter. Och utmaningar!

Årets första inlägg kommer passande nog att handla om just blad. Så som de ser ut i trädgården vid den här årstiden. Trista, vintertrötta blad kan man tänka. Men jag väljer att se dem som riktiga små tuffingar. Dessa blad som envist sitter kvar trots både frost och hårda vindar.  

Portugisisk lagerhägg.

Rödbladig perukbuske, 'Royal Purple'.

Hjärtbergenia, av okänd namnsort.

Buxbom 'Faulkner'.

Julros, namnsorten är okänd.

En annan julros, tyvärr lika anonym.

Vitblommande höstljung.

Erica gracilis på latin.

Det är min systerdotter Erika Dahlman som med sin kamera krupit nära några av bladen 

i min trädgård. Erika är sexton år och har sedan länge ett stort intresse för fotografering. 

Vill du se fler av hennes fina bilder så hittar du hennes fotogalleri här.

2014 - från A till Ö

Ännu ett år lider mot sitt slut och det ger oss anledning att stanna upp en stund extra. För att summera. Innan det på allvar är dags att börja rikta tankarna framåt igen. Detta inlägg handlar därför om det gångna året. Om trädgårdsåret 2014. Följ med mig på en resa genom året som gått, från A till Ö.

Acanthus mollis, eller mjukakantus som den kallas på svenska.

Annorlunda och anmärkningsvärd som få andra arter.

 Fick äntligen en placering där den kom till sin fulla rätt. 

Bakifrånbild av beundransvärd höstanemon.

Borde klara vintervätan då den planterats på sandblandad bädd.

Citronfjäril på besök bland rosenstavarna.

Dokumenterade duktigt med kameran. 

För att minnas var vårlökarna grävts ner.

Envishet och tålamod lönade sig så småningom. 

Den enträgne greenkeepern följde troget en gräsmatteplan.
 



Fingerborgsblomma i vit färg. Farligt vacker!

Fröerna härstammar från förfädernas torparträdgård i Fjärås. 

 

Gräsmattan ett år efter sådd. Ganska grön och grann.

Höstsilveraxet 'Brunette' - härligt doftande!

Hoppas att den kommer trivas trots sin soliga placering.





Ihopsamlade tazetteblad efter avslutad blomning. 

Nästa år går de kanske att dölja inunder skuggrönans vegetation...?

Julrosen i mars, blommade för första gången. 

Halvvägs genom sin halvårslånga blomning. 

Och halvvägs i sin förvandling från vit till rosa.



Kärleksört, eller käringkål som den också kallas - i två kulörer.





L-stöd omger nu stora delar av trädgården. 

Må de leva länge!



Mitt i pågående målningsarbetet. 

Mer tidskrävande än man minns från sist.  

Nedgrävning av lökkorgar i plast. 

Noggrannt avbildade. 

Omogna vinbär gottar till sig i solen.

 

Pampasgräs - tveklöst vår pampigaste planta.

Qvist - av järnek som ger färg och fägring inomhus i adventstid.

Rosafärgad rabarber- och citronsaft. 

 Riktigt läskande att dricka och rolig present att kunna ge bort.

Skuggbild i sensommar-solen. 

En gräsvippa speglar sig mot betongmuren.

 

Tuvrör (brokbladigt) är ett av favoritgräsen. 

Tufft och tåligt i det vindutsatta läget.

Uppifrånbild av en kruka med taklök. 

I princip underhållsfri och underbart söt.
 

Vinbärsskörd i vintagehink. 

 

 

 

X antal kannor med vatten strilades över ägorna under den torra och varma sommaren.

 

 

Ytterst lyxigt att på annandag jul kunna skörda vintersallad av yppersta kvalitet

 



 

Zoologiska inslag i zinkfärg.

 

 

Årets skörd av körsbär.

Detta enda bär åts upp av åpen fågel.

 



Ätbara och älskvärda lavendel!
 

Önskar er alla 

ett riktigt gott nytt trädgårdsår 2015!!