Blomning med påtår

De senaste dagarna har ett flertal växter generöst nog bjudit på ännu en blomning. Vissa mer storslaget än andra, men så här års gläds man verkligen med varje liten nyutslagen knopp. Måste dock erkänna att en del blommor faktiskt gör mig lite extra glad! 

Flera av de generösa växterna är helt nya för mig, så jag tackar och bockar och hoppas att det är så de kommer att uppföra sig så även framöver. En del växter känner jag sedan tidigare som återblommande och jag är naturligtvis tacksam även för dessa blommor. Man vill ju inte ta något för givet! Men den blomning jag gläds med allra mest är de gamla vännerna från vår gamla trädgård, som funnits med i kanske dryga femton år eller mer och som nu bjuder på ett andra flor för allra första gången. 

Buskrosen 'Jacqueline du Pré' är en ny bekantskap som verkligen har levererat i sommar. Hon tog några veckors paus i augusti, men blommar nu rikligt igen. 

Klätterrosen 'Mamma Mia' var även den helt ny i våras och har blommat vackert, men inte fullt lika frikostigt. Och frågan är om någon av de många knopparna hinner slå ut innan kylan kommer. Men vi håller naturligtvis tummarna!

De vårblommande tovsipporna är även de nya i församlingen och återkom nyligen med en ensam liten blomma. Söt som socker, eller hur?

En av tre nyplanterade plantor av funkian 'Halcyon' återkom nyligen med dubbla stänglar. Måste dock erkänna att jag är lite osäker på om just denna planta faktiskt blommade under försommaren.

Det gjorde däremot funkian 'Wide brim' helt säkert. Det är en återanvänd växt som delades i tre mindre plantor förra hösten, innan planteringen. Bara sedan sommarhettan upphörde, en bit in i augusti, så har de säkert tredubblat sin storlek och nu bjuder de alla på knoppande stänglar igen. Så kul!

Daggkåpan klipptes bara ner delvis efter sin första blomning i somras, men återkommer ändå ganska frikostigt ungefär som förväntat.

Av den återanvända skuggrönan sattes ett femtiotal skott förra hösten i varierande storlek. De större plantorna har redan blommat, medan de lite mindre nu har hunnit växa till sig och bjuder snart på sin första blomning.  

De stackars dagliljorna 'Stella d'Oro' har jag fortfarande dåligt samvete för. De grävdes upp strax efter avslutad blomning och flyttades. Mitt i brännheta juli. Mot bättre vetande. Ja, så borde man väl inte behandla sina gamla trotjänare. Men de verkar inte tagit skada och inte heller särskilt långsinta. Nu blommar nämligen alla tre ruggarna på nytt och det har de aldrig gjort hos oss förut. 

Hjärtbergenian hade vi först som balkongväxt i tidernas begynnelse och senare i urna i trädgården, men först i höstas fick den komma ner i riktig jord. Också den delades i småplantor, så många jag bara vågade, och nu blommar en av de större plantorna för andra gången på samma sommar. Döm om min förvåning eftersom det är första gången det har hänt på tjugofem år!

Allra gladast blev jag dock över riddarsporren som tidigare fanns planterad vid vår entré. Har provat att klippa ner den efter avslutad blomning under alla de kanske femton år som vi känt varandra, men den har aldrig svarat med så mycket som en tillstymmelse till nya blomstänglar. Den växte tidigare precis intill en ligusterhäck och kanske fick den för lite näring?

Helt plötsligt skjuter riddarsporren nu dubbla stänglar. Höga och fulla av lila klockor. Visserligen inte alls lika praktfulla som vid den första blomningen i juni, men tusan vet om jag inte njuter av dessa ännu mer...