Vårfrestelser!

Utmaningen Blommig fredag bjöd denna vecka på ämnet VÅRFRESTELSER!
Så här tänker jag kring det begreppet:


Tålamod är en fiskares bäste vän! Så säger i alla fall Lottas pappa, du vet han som bor på Bråkmakargatan. Men uttrycket skulle i allra högsta grad även kunna appliceras på oss trädgårdspassionerade.

Under vintermånaderna är det stiltje vad gäller praktiskt trädgårdsarbete. Vi går liksom i ide. Och när den första vårvärmen äntligen kommer, så har det redan kliat i fingrarna länge. Man är mer än frestad att sätta igång med vårbruket. Är du själv trädgårdspassionerad? Då känner du säkerligen igen dig!

Förra sommaren grävdes hela vår trädgård upp och den växtlighet vi försökte behålla stod förvarad i lådor och hinkar, mestadels utlokaliserade hos snälla grannar och släktingar. Om det kliar i fingrarna efter en vanlig vinter, så var klådan rent av besvärande den här våren.

Eftersom markarbetena blev ordentligt försenade hösten 2013, så insåg vi att växterna kanske inte skulle hinna etablera sig ordentligt innan kylan kom. Vi valde därför att bara plantera ett fåtal nya växter, resten fick vänta till våren.

Det uppdämda trädgårdsbehovet och de många tomma planteringsytorna innebar en enorm VÅRFRESTELSE i år!!

Dels gällde det att förstå skillnad på ytor som behövde kompletteras med fler växter och på ytor som med lite tid skulle klara av det jobbet alldeles på egen hand. Tålamodet utsattes för en prövning som hette duga!

Daggkåporna såg inte mycket ut för världen i april...

... men fyllde själva ut ytan mer än väl i augusti. 

 De nyinköpta lavendelplantorna var inte heller de särskilt majestätiska i april.... 

Men de fyllde sin plats ganska väl i den upphöjda rabatten fram på sensommaren.

Dels gällde det i våras att inte rusa iväg och handla för mycket växter på en gång. Vår plan var att leva med den nya trädgården under en säsong och fylla på efterhand, för att på så sätt få en trädgård som är spännande hela året om. Det gällde att inte falla för VÅRFRESTELSEN att direkt fylla alla de tomma ytorna med tidigblommande aklejor, pioner och löjtnantshjärtan. 

I rabatten vid entrén var klotrobinian helt nyplanterad i april. Snödroppar och krokus hade blommat färdigt medan julrosorna längst bak mot staketet fortfarande bjöd på full blomprakt. Pioner, riddarsporrar, nävor, tovsippor och tulpaner hade börjat ta lite plats medan stäppsalvior och solhattar knappt hunnit skjuta ur jorden ännu. I övrigt fanns här en del lediga ytor, som skulle behöva fyllas. 

I augusti hade planteringen bättrats på med rosenstav, fler julrosor och fler stäppsalvior. 

Och den ena vita julrosen blommade fortfarande!!

I september tillkom dessutom två året-runt-blommande "alliumbollar" i betong, nedstuckna bland nävarna 'Lilac Ice'....

...och några plantor av vit stjärnflocka.

Efter ganska precis ett år i den nya trädgården börjar den så sakta anta den form som vi så länge bara drömt om. Men vägen fram till där vi är idag, har på olika sätt varit tålamodskrävande. Att stå ut med  den gamla trädgården de sista åren krävde en hel del tålamod. En trädgård som jag ville så mycket med, men som vi visste ändå snart skulle grävas upp inom kort. Att sedan hamna i klorna på fel sorts markentreprenör en hel sommar och höst, det krävde också ett ordentligt mått av tålamod. 

Att stå med en ny, halvfylld trädgård framför sig och tålmodigt behöva motstå en lång rad av VÅRFRESTELSER känns i jämförelse som ett mycket angenämt bekymmer faktiskt!!   :)