En efterlängtad brunett

I flera år har jag avundsjukt sneglat över grannens häck och njutit av deras rödbladiga höstsilverax 'Brunette'. Det växer i en slänt med eftermiddags- och kvällssol, precis i blickfånget från ett av våra fönster på övervåningen. När all annan växtlighet börjar sjunga på sista versen så slår det ut sina höga, vita ax. Och det formligen lyser i kvällssolen!

Alla trädgårdar har olika förutsättningar. Olika klimatzoner och olika mycket utsatta för vind. Olika jordmån och är olika mycket kuperade. En förutsättning som också präglar vår trädgård  är att den ligger öppen för solens strålar mest hela dagen, eftersom vi saknar tomt på husets norrsida. Perfekt läge för väldigt många växter, förutom de som föredrar skuggiga lägen.

I alla dessa år har jag levt i vetskapen om att höstsilveraxet är just en sådan växt. Som föredrar skugga. Jag har funnit mig i det faktum att jag helt enkelt får hålla tillgodo med att njuta av den på lite avstånd. Men tidigare i somras var det någon som antydde att det faktiskt går bra att ha höstsilveraxet i fullt solljus också, så länge det inte torkar ut. Fort innan någon annan hann påstå något annat, så planterades två rödbladiga höstsilverax 'Brunette' i den nedre av släntens tre nivåer. Och plantorna har verkligen vårdats och vattnats omsorgsfullt hela denna soliga och torra sommar!

De mörka, nästan svarta bladen samspelar så bra med flera andra mörkbladiga växter i slänten och det ger lite höjd bakom alla dagliljor som omger planteringens framkant.

Tidigt i veckan visades det bilder på blommande höstsilverax från skånska bloggträdgårdar, så jag förstod att blomningen nu var nära. Och i onsdags var det faktiskt vår tur! På två av stänglarna hade knopparna precis börjat spricka upp!

Samma blomstängel ur ett grodperspektiv dagen därpå.

Så härligt att äntligen kunna njuta av brunettens skönhet på riktigt nära håll. Plötsligt upptäcker jag dessutom att den doftar helt ljuvligt. Nästan lite liljeaktigt. På torsdagskvällen hinner trädgårdsbelysningen tändas innan jag lämnar trädgården. Jag väljer att gå ännu en sväng förbi de blommande stänglarna som jag suktat så länge efter. Vill bara borra in näsan bland de små knopparna en sista gång innan jag går in för kvällen...