lördag 30 maj 2015

Grönt ljus för buxbom igen

Mängder av buxbom i södra delarna av Sverige drabbades för några år sedan av en svampsjukdom och den tog död på riktigt stora bestånd. Det uppstod panik hos trädgårdsintresserade och i offentliga trädgårdar och många plantskolor tog inte ens in buxbom i sitt sortiment. Svampsjukdomen har visat sig vara väldigt väderberoende och utvecklas tydligen bäst om höstar när det är varmt, fuktigt och vindstilla. De två senaste höstarna har däremot inte varit särskilt gynnsamma och svampsjukdomen har därför hållits tillbaka. Även om faran på intet sätt är över för gott och svampen mycket väl kan slå till igen, så finns det nu viss optimism igen. 
 
 
 
Med bara någon kilometer till havet är det sällan särskilt vindstilla i vår trädgård och vår förhoppning är att sjukdomen därför inte tar fäste i vårt buxbomsbestånd i första taget om eller när den tar ny fart igen. Men säkra kan vi naturligtvis inte vara. En del av vår trädgård behövde mer grönska och när vi hittade de fina buxbomskloten på plantskolan för några veckor sedan kunde vi helt enkelt inte motstå dem.
 
 
 

De betongliknande kubformade urnorna kläddes med isolerande frigolit på insidan för att klara vinterkylan och de placerades även på hjul för att eventuellt kunna flyttas vid behov.


 
Och nu håller vi naturligtvis tummarna för att svampsjukdomen inte ska ta ny fart på länge än. Både för egen del och för alla andra älskare av buxbom. För visst är det fint med buxbom!!

onsdag 27 maj 2015

Trots nattliga fester

Under våren har det hållits nattliga fester i vår trädgård. Först hade vi besök av haren och några veckor senare var det rådjurets tur. De hittade till platser i trädgården där vi trodde att tulpanerna skulle få stå i fred. Inledningsvis var besvikelsen enorm, men inget blir bättre av att gräma sig för länge. Nästa år får vi helt enkelt tänka annorlunda kring de efterlängtade lökarna om vi vill kunna njuta av deras blomning och inte bara av de frodigt gröna men halvätna bladen. De få tulpaner som ändå överlevde det nattliga frosseriet är desto mer uppskattade i år. Särskilt de för året helt nya 'Spring Green' där rådjuret nafsade i sig delar av bladen, men där  ungefär en tredjedel av beståndet tack och lov gömde sina knoppar tillräckligt långt ner för att slippa bli rådjursmat.  



 Här ståtar 'Spring Green' bakom några tovor av blåsvingel och med silverpäronet i bakgrunden ...

    

... och som allra vackrast är de när de fångar upp kvällens sista solstrålar.




söndag 24 maj 2015

Den som väntar på något gott..

Under ett par veckor har vi kunnat njuta av vår blommande kaukasisk förgätmigej 'Jack Frost' och i samma rabatt är det nu alliumen som snart tar vid. Hösten 2013 delade jag på en ensam planta av kaukasisk förgätmigej och fick istället tre mindre. I slutet av förra sommaren delade jag dem ytterligare en gång och lyckades få ut inte mindre än drygt 20 plantor. 20 riktigt taniga små plantor. 




Samtidigt passade jag på att sätta alliumlökar mellan plantorna. Två olika sorters lök trodde jag, men när knopparna nu börjar öppna sig, ser jag ingen skillnad på dem och förmodar att det därför är 'Purple Sensation' för hela slanten. Det blir därför till att komplettera beståndet med ännu en sort till hösten.



För åtta månader hade 'Jack Frost'-plantorna precis hunnit återhämta sig efter den drastiska delningen och man fick verkligen använda sin fantasi för att kunna tänka bort all naken jord mellan plantorna...



...men i dag är vi åtminstone på ganska god väg mot den prunkande rabatten jag så länge har föreställt mig.


Alliumbladen har nu gulnat i topparna, så som de gör så här precis inför sin blomning. I år gick bladen bara nätt och jämnt att gömma undan i undervegetationen av kaukasisk förgätmigej. Nästa år vid den här tiden bör det däremot gå lite enklare. 



Som trädgårdsägare får man inte ha bråttom...




torsdag 21 maj 2015

Japansk blodlönn


 När vi flyttade in i vårt hus i mitten av nittiotalet växte det gula ölandstokar, 'Fairy'-rosor och någon form av krypande tuja i slänten. Växter som till slut blev alldeles för storväxta. 2002 flyttade vi hem till vårt hus igen efter en tid i Tyskland och vi grävde då upp alla de gamla växterna i slänten och ersatte med ny grönska. En av de nya växterna som planterades var en japansk blodlönn 'Dissectum Garnet'. Dess tillväxt var verkligen inte mycket att skryta med under de första åren, men när det sommaren 2013 var dags för nästa ingrepp i trädgården, hade blodlönnen hunnit bli ganska omfångsrik. Den fick därför grävas upp med hjälp av grävmaskin. Under den omfattande trädgårdsrenoveringen behövde den flyttas vid ett flertal tillfällen och för varje flytt blev grävmaskinistens hanteringen allt mer omild. Flera stora grenar knäcktes eller fläktes loss, men kvarlevorna av vår stackars blodlönn planterades ändå på väl vald plats i den nya trädgården i hopp om att den skulle överleva.



 Trots sin kraftigt asymmetriska form var trädet rent magiskt vackert under lövsprickningen i år!


Och den skjuter en hel del nya skott som lovar gott för framtiden.


Blodlönnens blomningen är väldigt oansenlig ...


...och syns egentligen först då man kryper nära.




Men i en nyrenoverad trädgård värdesätter vi de växter som delar vår historia på ett alldeles särskilt sätt och vi är så glada att blodlönnen verkar ha överlevt trots markentreprenörens oförsiktiga hantering. Den fick stå orörd hela förra sommaren för att få möjlighet att rota sig ordentligt igen, men kommer att beskäras senare i sommar eftersom vi behöver ta bort skadade delar och för att den ska få en bättre form igen. Men om detta ingrepp vet den ännu inget...

söndag 17 maj 2015

Gräsmattevård i hård kuling?

Planen inför denna helg var att vertikalskära gräsmattan, samt toppdressa och stödså. Men gårdagen bjöd på återkommande regnskurar hela dagen och då tar man ju inte gärna fram några elektriska maskiner. Arbetet med gräsmattan fick därför vänta till idag helt enkelt. Gott om fukt i marken och stigande temperatur under den kommande veckan skulle ge oss perfekta förhållandena. Trodde vi!



När vi vaknade i morse blåste det hård kuling i byarna, så vi genomförde därför bara delar av det planerade arbetet. Att kratta bort det upprivna torra gräset gick ovanligt snabbt i den hårda vinden och inte blev det så mycket uppkrattat att frakta bort heller.



Men att toppdressa och stödså får vänta tills det mojnat och enligt prognosen ser det lovande ut redan i morgon. Vi föredrar om gräsfröna verkligen hamnar i vår gräsmatta och inte blåser vidare in grannarnas rabatter. Tror nog att grannarna uppskattar det också!



Vimplarna dansade ordentligt i den hårda vinden idag och vi fick hjälpa några av våra uppbundna trädstammar med nya knytband.



Klematisen löste det däremot utan vår hjälp och höll i sig med båda händerna, för att inte blåsa ur sin ställning.




fredag 15 maj 2015

Vita toner

En ledig klämfredag i mitten av maj, solsken och äntligen lite varmare temperaturer. Då går det helt enkelt inte att vara någon annanstans än ute i trädgården, i kortärmat och med uppkavlade byxben. Dagen avslutades med en fotorunda som fokuserade på de vita tonerna i trädgården, men jag skonar er och kommer inte visa någon bild av de vita smalbenen :)


Några få exemplar av den grönbladade tulpanen 'Spring Green' lyckades tydligen överleva rådjursfesten härom veckan.



Snart slår den vita ädelsyrenen 'Mme Lemoine' ut sina dubbla blommor för allra första gången.



De vita blommorna på det amerikanska blåbäret 'Bluecrop' pollineras av flitiga myror.



De första tovsipporna har precis slagit ut i en rabatt...



...medan den allra sista kungsängsliljan fångar upp solstrålarna i en annan. 



Silverpäronet blommar fortfarande för fullt...



...medan tazetterna snart sjunger på sista versen för i år.



På altanen frossar vi i år i vit blomstertobak med limegröna inslag.



Den sista bilden visar en kruka på vår entrétrappa. En vit sommarblomma som inhandlades förra helgen, men som jag helt glömt bort namnet på. Finns det någon skarpsynt läsare som kan hjälpa mig med det?

Hoppas nu på en fortsatt fin vårhelg för er alla!

fredag 8 maj 2015

Välkommen hem!

Efter en vecka med intensivt regnande sprack det upp fram på eftermiddagen och solen spred sina strålar över västra Göteborg. Cykelturen hem från jobbet på fredagseftermiddagen kunde ske utan full regnklädsel. En riktigt lovande start på helgen får man väl ändå säga! 




Redan på avstånd, när jag närmade mig med cykeln, så lyste det vackert vitt om vårt silverpäron som nu står i full blom. Vilket välkomnande! Jag valde att dröja mig kvar på trädgårdens entrésida en stund extra idag... 



I den andra större planteringen på vår framsida står ännu ett träd, en klotrobinia. Den är erkänt lite sen i starten på våren, men under veckan som gått har de små knopparna i alla fall börjat spricka upp här och var i den nyfriserade trädkronan.



I planteringen under klotrobinian har vi planterat tre pioner och inte helt överraskande är det den lite större plantan som kommit längst. Det är en mörkcerise pion som jag fått från min mormors barndoms trädgård och som vi lyckades återplantera med gott resultat efter renoveringen av trädgården. Det ger ett särskilt värde att kunna omge sig med växter som andas historia. Förra året protesterade den lite och kom endast med två blommor, men till i år hoppas vi att den förlåtit oss för att vi stökat så med den och att den bjuder på full blomning igen.



Trots kyla och regn har tovsipporna gjort sig redo för blomning under veckan som gått. Det spås varmare väder inom några dagar och jag gissar att de sex plantorna då slår ut ganska snart. 



Efter återkommande besök av både harar och rådjur har vi endast en tulpan kvar av sorten 'Angelique', men turligt nog står den väl synlig från många håll där vi kan njuta av den ordentligt. Om man skelar med ögonen kanske man kan få den ensamma tulpanen att se ut som flera...?




Den senare av våra julrosor är en vit och enkel sort och den har vi kunnat njuta av under flera veckor. Förra året var den vacker till långt efter midsommar!




På entrésidan av huset har vi även en liten sittgrupp där mörklila penséerna väller över kanten på en oval zinkkruka. De kan mycket väl vara utbytta när vi passerat midsommar, men är verkligen helt magnifika just nu!
Ha en riktigt trevlig helg kära trädgårdsvänner!




onsdag 6 maj 2015

Klot i tunna

Längs vår södergavel hade vi tidigare en rosenrabatt, men när vi gjorde om trädgården för två år sedan skapades där istället plats för en sittbänk. Där är särskilt skönt att slå sig ner i försommarsolen med en kopp kaffe i handen. När bänken kom på plats förra sommaren, märkte vi att plattytorna runt bänken behövde fyllas med någon grönska. Länge har vi sedan klurat på vad som skulle passa bäst. Det behöver vara något som tål starkt solljus och gärna något som vi kan ha stående kvar på plats året runt. Vi har rådfrågat hos åtskilliga plantskolor och många har faktiskt rekommenderat tall. En växt som jag förknippar med 70-talsplanteringar, men vid närmare anblick av utbudet så finns det väldigt mycket snyggt att välja på. Snyggt, men ofta även riktigt dyrt. När vi äntligen kom till ett beslut häromveckan, sa plånboken nej tack till ett par olika otroligt fräcka tallar. Ett formklippt idegransklot fick istället följa med oss hem från plantskolan, det passade bättre in i vår budget. Jag gillar färgkombinationen zinkfärgat och mörkgrönt och jag är faktiskt riktigt nöjd med hur det blev. I tunnan bredvid idegransklotet växer tre nedklippta ligusterplantor, som blev över då vi planterade vår häck. Tanken är att forma även dessa växter till ett klot på lite sikt.



Alldeles intill de två tunnorna står nu även en hink med en yvig och frodigt grön daglilja. Kanske får den stå kvar hela sommaren och kanske kompletterar vi med ytterligare lite säsongsfint...

lördag 2 maj 2015

Ett år senare...

Idag för precis ett år sedan var det en varm och solig dag på västkusten och därför hade jag tagit cyklen den dryga milen in till centrala Göteborg när jag skulle träffa några kära vänner över en fika. När jag kom tillbaka slog jag mig ner i trappan i trädgården en stund, pustade ut och bara njöt. Solen var på väg ner bakom skogen och de allra sista solstrålarna dröjde sig kvar i körsbärsträdets lövverk och fick det att framstå som nästan självlysande.
 
Idag har vi haft soligt väder, men inte så särskilt varmt. Efter en stunds plockande i rabatterna på kvällskvisten satte jag mig ner i trappan, njöt av utsikten och fick syn på det upplysta körsbärsträdet. Snabbt gick jag in efter kameran och insåg först efter att bilden laddats ner på datorn att jag precis tagit en nästan identisk bild, som för ett år sedan. På samma dag och vid nästan samma tidpunkt...
 
Det får kanske bli en tradition: att fota trädgården, sedd från trappan, vid åttasnåret, på Filip-dagen den 2 maj. Det kan bli riktigt intressant på lite sikt...
 
 

 
Tänk så spännande att så småningom kunna jämföra skillnaderna. Mellan dessa två bilder syns visserligen ingen större skillnad i körsbärsträdets tillväxt, men det märks tydligt att våren var längre kommen förra året. För ett år sedan hade den japanska lönnens röda bladverk hunnit spricka ut, gräset hade hunnit bli grönare, men ligusterhäcken runt tomten var ännu inte nerklippt. To be continued...

fredag 1 maj 2015

Sköna maj välkommen!

I går var det valborgsmässoafton, dagen då vi firar in våren. Ut med det gamla och in med det nya. Vi har nu kommit halvvägs mellan vårdagjämning och sommarsolståndet, men växtligheten har naturligtvis kommit lite olika långt beroende på var i landet vi bor. Valborgsmässoafton 2015 bjöd på kyla och ihärdigt regnande i Göteborg, men under seneftermiddagen sprack molntäcket faktiskt upp och solen fick den fuktiga växtligheten att lysa lite extra. Med uppknäppt jacka gick jag en kvällsrundan i trädgården och påmindes om att vintern verkligen har rasat ut...



Våren innebär mycket väntan och längtan efter att olika växter ska ta fart. Och nyfikenhet på hur förra årets förändringar ska ta sig ut. Några växter står i full blom och samtidigt är det lika njutbart att följa de lite senare växternas entré. Funkiorna tittar fram ganska sent, men skjuter sedan raskt i höjden och vecklar ut sina breda blad.


Ormbunkarna skjuter ur jorden med nacken rätt ordentligt krökt.



Pionerna är läckra på våren med sina mörkt röda skott.



Bland de nyplanterade alliumlökarna syns nu de knoppiga blomstänglarna bland all bladgrönskan. Förra hösten samplanterades två sorters alliumlökar i två olika lila nyanser och jag är naturligtvis spänd på att få se resultatet om några veckor...



Lökar till kungsängsliljor grävdes också ner i höstas. Enligt förpackningen skulle det bli en blandning av vita och vinröda klockor. De rutiga klockorna är visserligen i klar övervikt, men än så länge är jag väldigt nöjd med placeringen innanför häcken av lavendel och  framför rosenbuskarna. Där hade annars inte hänt så mycket annat spännande just nu...



Gulltöreln är däremot som finast precis  just nu. Den lyser lite extra i kontrast mot höstsilveraxets mörka blad i bakgrunden.


Tazetterna är också på topp just nu! De tillhör tydligen inte favoritfödan bland vare sig harar eller rådjur och gläder oss därför lite extra just i år när så mycket annat har ätits upp av hungriga nattgäster.


Trots att våren är betydligt senare än förra året, kunde en av våra favoritfödor faktiskt premiärskördas i går. Det blev en saftig och mjäll rabarberpaj med tillhörande vaniljglass som dessert på valborgsmässoaftonens kväll. 

Sköna maj välkommen!


Fler majbilder finns att beskåda hos Bland rosor och bladlöss
under rubriken Blommig fredag.

Jag delar även inlägget på Floral Friday Fotos.  


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...