Välkommen hem!

Efter en vecka med intensivt regnande sprack det upp fram på eftermiddagen och solen spred sina strålar över västra Göteborg. Cykelturen hem från jobbet på fredagseftermiddagen kunde ske utan full regnklädsel. En riktigt lovande start på helgen får man väl ändå säga! 

Redan på avstånd, när jag närmade mig med cykeln, så lyste det vackert vitt om vårt silverpäron som nu står i full blom. Vilket välkomnande! Jag valde att dröja mig kvar på trädgårdens entrésida en stund extra idag... 

I den andra större planteringen på vår framsida står ännu ett träd, en klotrobinia. Den är erkänt lite sen i starten på våren, men under veckan som gått har de små knopparna i alla fall börjat spricka upp här och var i den nyfriserade trädkronan.

I planteringen under klotrobinian har vi planterat tre pioner och inte helt överraskande är det den lite större plantan som kommit längst. Det är en mörkcerise pion som jag fått från min mormors barndoms trädgård och som vi lyckades återplantera med gott resultat efter renoveringen av trädgården. Det ger ett särskilt värde att kunna omge sig med växter som andas historia. Förra året protesterade den lite och kom endast med två blommor, men till i år hoppas vi att den förlåtit oss för att vi stökat så med den och att den bjuder på full blomning igen.

Trots kyla och regn har tovsipporna gjort sig redo för blomning under veckan som gått. Det spås varmare väder inom några dagar och jag gissar att de sex plantorna då slår ut ganska snart. 

Efter återkommande besök av både harar och rådjur har vi endast en tulpan kvar av sorten 'Angelique', men turligt nog står den väl synlig från många håll där vi kan njuta av den ordentligt. Om man skelar med ögonen kanske man kan få den ensamma tulpanen att se ut som flera...?

Den senare av våra julrosor är en vit och enkel sort och den har vi kunnat njuta av under flera veckor. Förra året var den vacker till långt efter midsommar!

På entrésidan av huset har vi även en liten sittgrupp där mörklila penséerna väller över kanten på en oval zinkkruka. De kan mycket väl vara utbytta när vi passerat midsommar, men är verkligen helt magnifika just nu!

Ha en riktigt trevlig helg kära trädgårdsvänner!

Det här är jag mest stolt över!

Dagens uppgift hos Bland rosor och bladlöss, är att under rubriken "Blommig fredag" beskriva det jag är mest stolt över i trädgården. En hel vecka har jag haft på mig att fundera över vad jag är mest stolt över, men ändå så svårt att välja det jag vill visa!

Sommaren 2013 lät vi renovera hela trädgården i samband med att de gamla slipersmurarna som omgav trädgården behövde bytas. Vi tog hjälp av Kungsbacka Trädgårdsdesign för att få den trädgård vi länge önskat och vi är naturligtvis väldigt stolta över och nöjda med väldigt mycket i trädgården. Med de nya formerna, materielen och ytorna som vår helt nyrenoverade trädgård erbjuder. Vi har också fått en trädgård som passar våra behov bättre, med sittytor i lä för västvindarna, i både sol och skugga. Men många av växterna behöver nog ännu ett par säsonger på sig innan de kan benämnas som stoltheter.

Ett av tipsen vi fick av vår trädgårdsdesigner var att gräva ner rör för eventuell framtida belysning, när vi nu ändå grävde upp hela tomten. Efter att bott in oss ett tag med den nya trädgården slog vi till och installerade ett 12-voltssystem med tillhörande skymningsrelä. Läs gärna mer om det här. En av de stora fördelarna med just det här lågvoltssystemet är att armaturerna är lätta att flytta och koppla in på nya ställen längs markkabeln allt efter säsongens växlingar.

I somras valde vi att belysa körsbärsträdet med uppljus, men när löven föll på höstkanten…

... tyckte vi att det var mer effektfullt att istället flytta uppljuset till en japansk lönn i samma plantering.

I somras placerade vi två ljuspunkter med markbelysning intill trappan i slänten och dessa har fått ligga kvar. Uppljuset riktades mot pampasgräset och har skapat häftiga skuggor mot muren under hela hösten och vintern, men fick flyttas för några veckor sedan när gräset klipptes ner inför den kommande säsongen.

Istället lyser det nu upp en järnek vid husets framsida.

Den belysta klotrobinian som står i rabatten intill trädgårdens entré...

 ...har haft en helt annan karaktär under sina nakna månader!

Står du inför att lägga nya plattytor eller gräva upp din trädgård av någon anledning, så passa på att lägga ner rör i marken. Då har du möjlighet att belysa din trädgård i framtiden, utan elledningar som ligger i vägen. Fördelen med ett lågvoltssystem är att installationen är enkel att göra själv och att det inte krävs en behörig elektriker. Vi lydde rådet angående rör i marken, vi installerade belysnigen själva och idag är vi både nöjda och stolta över vår upplysta tillvaro! :)

Klotrobinian grönskar ännu

I våras planterade vi en klotrobinia, ett träd som stod högt upp på önskelistan när trädgården ritades om. Klotrobinior är lite känsliga för vind. Den fick därför placeras i ett läge där huset läar för västanvinden, som ibland kan ligga på hårt från havet. Prydnadsträdet hamnade därmed i planteringen invid husets entré.

Klotrobinian är sen med lövsprickning på våren, men i gengäld är den lika sen med att fälla sina löv på hösten. Den står där lika fin, trots att alla andra träd runt omkring är avlövade sedan flera veckor. Och den behåller sin pigga gröna färg hela tiden. När vi tittar ut genom köksfönstret är det nästan som om vi har en liten kvarglömma av sommaren därute.

Den översta bilden togs på farsdag och den undre bilden togs två veckor (och några blåsiga dagar) senare. Kronan är fortfarande lika grön, men betydligt glesare. Vi passar på att njuta av vad vi förmodar är bland de sista gröna dagarna....

Vårfrestelser!

Utmaningen Blommig fredag bjöd denna vecka på ämnet VÅRFRESTELSER!
Så här tänker jag kring det begreppet:


Tålamod är en fiskares bäste vän! Så säger i alla fall Lottas pappa, du vet han som bor på Bråkmakargatan. Men uttrycket skulle i allra högsta grad även kunna appliceras på oss trädgårdspassionerade.

Under vintermånaderna är det stiltje vad gäller praktiskt trädgårdsarbete. Vi går liksom i ide. Och när den första vårvärmen äntligen kommer, så har det redan kliat i fingrarna länge. Man är mer än frestad att sätta igång med vårbruket. Är du själv trädgårdspassionerad? Då känner du säkerligen igen dig!

Förra sommaren grävdes hela vår trädgård upp och den växtlighet vi försökte behålla stod förvarad i lådor och hinkar, mestadels utlokaliserade hos snälla grannar och släktingar. Om det kliar i fingrarna efter en vanlig vinter, så var klådan rent av besvärande den här våren.

Eftersom markarbetena blev ordentligt försenade hösten 2013, så insåg vi att växterna kanske inte skulle hinna etablera sig ordentligt innan kylan kom. Vi valde därför att bara plantera ett fåtal nya växter, resten fick vänta till våren.

Det uppdämda trädgårdsbehovet och de många tomma planteringsytorna innebar en enorm VÅRFRESTELSE i år!!

Dels gällde det att förstå skillnad på ytor som behövde kompletteras med fler växter och på ytor som med lite tid skulle klara av det jobbet alldeles på egen hand. Tålamodet utsattes för en prövning som hette duga!

Daggkåporna såg inte mycket ut för världen i april...

... men fyllde själva ut ytan mer än väl i augusti. 

 De nyinköpta lavendelplantorna var inte heller de särskilt majestätiska i april.... 

Men de fyllde sin plats ganska väl i den upphöjda rabatten fram på sensommaren.

Dels gällde det i våras att inte rusa iväg och handla för mycket växter på en gång. Vår plan var att leva med den nya trädgården under en säsong och fylla på efterhand, för att på så sätt få en trädgård som är spännande hela året om. Det gällde att inte falla för VÅRFRESTELSEN att direkt fylla alla de tomma ytorna med tidigblommande aklejor, pioner och löjtnantshjärtan. 

I rabatten vid entrén var klotrobinian helt nyplanterad i april. Snödroppar och krokus hade blommat färdigt medan julrosorna längst bak mot staketet fortfarande bjöd på full blomprakt. Pioner, riddarsporrar, nävor, tovsippor och tulpaner hade börjat ta lite plats medan stäppsalvior och solhattar knappt hunnit skjuta ur jorden ännu. I övrigt fanns här en del lediga ytor, som skulle behöva fyllas. 

I augusti hade planteringen bättrats på med rosenstav, fler julrosor och fler stäppsalvior. 

Och den ena vita julrosen blommade fortfarande!!

I september tillkom dessutom två året-runt-blommande "alliumbollar" i betong, nedstuckna bland nävarna 'Lilac Ice'....

...och några plantor av vit stjärnflocka.

Efter ganska precis ett år i den nya trädgården börjar den så sakta anta den form som vi så länge bara drömt om. Men vägen fram till där vi är idag, har på olika sätt varit tålamodskrävande. Att stå ut med  den gamla trädgården de sista åren krävde en hel del tålamod. En trädgård som jag ville så mycket med, men som vi visste ändå snart skulle grävas upp inom kort. Att sedan hamna i klorna på fel sorts markentreprenör en hel sommar och höst, det krävde också ett ordentligt mått av tålamod. 

Att stå med en ny, halvfylld trädgård framför sig och tålmodigt behöva motstå en lång rad av VÅRFRESTELSER känns i jämförelse som ett mycket angenämt bekymmer faktiskt!!   :)

Varde ljus!

Det står redan augusti i almanackan och även om vi helst inte vill kännas vid det, så börjar faktiskt dagarna bli kortare. Jag tycker det är jobbigt med mörkret under vinterhalvåret och att belysa trädgården stod därför högt upp på önskelistan när vi skulle göra om trädgården. Vi lät gräva ner rör under plattytor och stödmurar i samband med alla markarbeten, som en förberedelse för ledningsdragningen. Och när vi nu hunnit bo in oss under snart ett år med den nya trädgården, så kände vi oss mogna att planera för ljussättningen. 

Vi blev rekommenderade ett 12V-system för att kunna göra installationen själva, utan hjälp av behörig elektriker. Vi var sedan i kontakt med några olika av deras återförsäljare och jämförde utbud och priser. Bäst förtroende fick vi för Gissléns i Lindome. De lät oss till och med låna hem några olika armaturer på prov. Vi ägnade därför några sena kvällar åt att flytta runt de olika lamporna och riktade spottar i olika riktningar. Och flyttade lamporna igen. Och igen. Grannarna måtte undrat vad vi höll på med! 

När vi väl bestämt oss och handlat hem rätt prylar så tog själva installationen bara några timmar. 

Det var så himla spännande att sticka i kontakten den första kvällen! Som vi väntat på den stunden! Klotrobinian står precis vid ingången och är numer belyst med uppljus...

...liksom vårt lilla körsbärsträd.

Slänten med sina olika terasser är belyst med mjukare ljus intill vår trappa och pampasgräset på mellannivån har fått uppljus riktat på sig. Skulle vi nu komma på andra tankar framöver, så går det lätt att flytta och ändra. Men först tänkte vi bara njuta lite!