Japansk blodlönn

 När vi flyttade in i vårt hus i mitten av nittiotalet växte det gula ölandstokar, 'Fairy'-rosor och någon form av krypande tuja i slänten. Växter som till slut blev alldeles för storväxta. 2002 flyttade vi hem till vårt hus igen efter en tid i Tyskland och vi grävde då upp alla de gamla växterna i slänten och ersatte med ny grönska. En av de nya växterna som planterades var en japansk blodlönn 'Dissectum Garnet'. Dess tillväxt var verkligen inte mycket att skryta med under de första åren, men när det sommaren 2013 var dags för nästa ingrepp i trädgården, hade blodlönnen hunnit bli ganska omfångsrik. Den fick därför grävas upp med hjälp av grävmaskin. Under den omfattande trädgårdsrenoveringen behövde den flyttas vid ett flertal tillfällen och för varje flytt blev grävmaskinistens hanteringen allt mer omild. Flera stora grenar knäcktes eller fläktes loss, men kvarlevorna av vår stackars blodlönn planterades ändå på väl vald plats i den nya trädgården i hopp om att den skulle överleva.

 Trots sin kraftigt asymmetriska form var trädet rent magiskt vackert under lövsprickningen i år!

Och den skjuter en hel del nya skott som lovar gott för framtiden.

Blodlönnens blomningen är väldigt oansenlig ...

...och syns egentligen först då man kryper nära.

Men i en nyrenoverad trädgård värdesätter vi de växter som delar vår historia på ett alldeles särskilt sätt och vi är så glada att blodlönnen verkar ha överlevt trots markentreprenörens oförsiktiga hantering. Den fick stå orörd hela förra sommaren för att få möjlighet att rota sig ordentligt igen, men kommer att beskäras senare i sommar eftersom vi behöver ta bort skadade delar och för att den ska få en bättre form igen. Men om detta ingrepp vet den ännu inget...