Blomning med påtår

De senaste dagarna har ett flertal växter generöst nog bjudit på ännu en blomning. Vissa mer storslaget än andra, men så här års gläds man verkligen med varje liten nyutslagen knopp. Måste dock erkänna att en del blommor faktiskt gör mig lite extra glad! 

Flera av de generösa växterna är helt nya för mig, så jag tackar och bockar och hoppas att det är så de kommer att uppföra sig så även framöver. En del växter känner jag sedan tidigare som återblommande och jag är naturligtvis tacksam även för dessa blommor. Man vill ju inte ta något för givet! Men den blomning jag gläds med allra mest är de gamla vännerna från vår gamla trädgård, som funnits med i kanske dryga femton år eller mer och som nu bjuder på ett andra flor för allra första gången. 

Buskrosen 'Jacqueline du Pré' är en ny bekantskap som verkligen har levererat i sommar. Hon tog några veckors paus i augusti, men blommar nu rikligt igen. 

Klätterrosen 'Mamma Mia' var även den helt ny i våras och har blommat vackert, men inte fullt lika frikostigt. Och frågan är om någon av de många knopparna hinner slå ut innan kylan kommer. Men vi håller naturligtvis tummarna!

De vårblommande tovsipporna är även de nya i församlingen och återkom nyligen med en ensam liten blomma. Söt som socker, eller hur?

En av tre nyplanterade plantor av funkian 'Halcyon' återkom nyligen med dubbla stänglar. Måste dock erkänna att jag är lite osäker på om just denna planta faktiskt blommade under försommaren.

Det gjorde däremot funkian 'Wide brim' helt säkert. Det är en återanvänd växt som delades i tre mindre plantor förra hösten, innan planteringen. Bara sedan sommarhettan upphörde, en bit in i augusti, så har de säkert tredubblat sin storlek och nu bjuder de alla på knoppande stänglar igen. Så kul!

Daggkåpan klipptes bara ner delvis efter sin första blomning i somras, men återkommer ändå ganska frikostigt ungefär som förväntat.

Av den återanvända skuggrönan sattes ett femtiotal skott förra hösten i varierande storlek. De större plantorna har redan blommat, medan de lite mindre nu har hunnit växa till sig och bjuder snart på sin första blomning.  

De stackars dagliljorna 'Stella d'Oro' har jag fortfarande dåligt samvete för. De grävdes upp strax efter avslutad blomning och flyttades. Mitt i brännheta juli. Mot bättre vetande. Ja, så borde man väl inte behandla sina gamla trotjänare. Men de verkar inte tagit skada och inte heller särskilt långsinta. Nu blommar nämligen alla tre ruggarna på nytt och det har de aldrig gjort hos oss förut. 

Hjärtbergenian hade vi först som balkongväxt i tidernas begynnelse och senare i urna i trädgården, men först i höstas fick den komma ner i riktig jord. Också den delades i småplantor, så många jag bara vågade, och nu blommar en av de större plantorna för andra gången på samma sommar. Döm om min förvåning eftersom det är första gången det har hänt på tjugofem år!

Allra gladast blev jag dock över riddarsporren som tidigare fanns planterad vid vår entré. Har provat att klippa ner den efter avslutad blomning under alla de kanske femton år som vi känt varandra, men den har aldrig svarat med så mycket som en tillstymmelse till nya blomstänglar. Den växte tidigare precis intill en ligusterhäck och kanske fick den för lite näring?

Helt plötsligt skjuter riddarsporren nu dubbla stänglar. Höga och fulla av lila klockor. Visserligen inte alls lika praktfulla som vid den första blomningen i juni, men tusan vet om jag inte njuter av dessa ännu mer...

Vårfrestelser!

Utmaningen Blommig fredag bjöd denna vecka på ämnet VÅRFRESTELSER!
Så här tänker jag kring det begreppet:


Tålamod är en fiskares bäste vän! Så säger i alla fall Lottas pappa, du vet han som bor på Bråkmakargatan. Men uttrycket skulle i allra högsta grad även kunna appliceras på oss trädgårdspassionerade.

Under vintermånaderna är det stiltje vad gäller praktiskt trädgårdsarbete. Vi går liksom i ide. Och när den första vårvärmen äntligen kommer, så har det redan kliat i fingrarna länge. Man är mer än frestad att sätta igång med vårbruket. Är du själv trädgårdspassionerad? Då känner du säkerligen igen dig!

Förra sommaren grävdes hela vår trädgård upp och den växtlighet vi försökte behålla stod förvarad i lådor och hinkar, mestadels utlokaliserade hos snälla grannar och släktingar. Om det kliar i fingrarna efter en vanlig vinter, så var klådan rent av besvärande den här våren.

Eftersom markarbetena blev ordentligt försenade hösten 2013, så insåg vi att växterna kanske inte skulle hinna etablera sig ordentligt innan kylan kom. Vi valde därför att bara plantera ett fåtal nya växter, resten fick vänta till våren.

Det uppdämda trädgårdsbehovet och de många tomma planteringsytorna innebar en enorm VÅRFRESTELSE i år!!

Dels gällde det att förstå skillnad på ytor som behövde kompletteras med fler växter och på ytor som med lite tid skulle klara av det jobbet alldeles på egen hand. Tålamodet utsattes för en prövning som hette duga!

Daggkåporna såg inte mycket ut för världen i april...

... men fyllde själva ut ytan mer än väl i augusti. 

 De nyinköpta lavendelplantorna var inte heller de särskilt majestätiska i april.... 

Men de fyllde sin plats ganska väl i den upphöjda rabatten fram på sensommaren.

Dels gällde det i våras att inte rusa iväg och handla för mycket växter på en gång. Vår plan var att leva med den nya trädgården under en säsong och fylla på efterhand, för att på så sätt få en trädgård som är spännande hela året om. Det gällde att inte falla för VÅRFRESTELSEN att direkt fylla alla de tomma ytorna med tidigblommande aklejor, pioner och löjtnantshjärtan. 

I rabatten vid entrén var klotrobinian helt nyplanterad i april. Snödroppar och krokus hade blommat färdigt medan julrosorna längst bak mot staketet fortfarande bjöd på full blomprakt. Pioner, riddarsporrar, nävor, tovsippor och tulpaner hade börjat ta lite plats medan stäppsalvior och solhattar knappt hunnit skjuta ur jorden ännu. I övrigt fanns här en del lediga ytor, som skulle behöva fyllas. 

I augusti hade planteringen bättrats på med rosenstav, fler julrosor och fler stäppsalvior. 

Och den ena vita julrosen blommade fortfarande!!

I september tillkom dessutom två året-runt-blommande "alliumbollar" i betong, nedstuckna bland nävarna 'Lilac Ice'....

...och några plantor av vit stjärnflocka.

Efter ganska precis ett år i den nya trädgården börjar den så sakta anta den form som vi så länge bara drömt om. Men vägen fram till där vi är idag, har på olika sätt varit tålamodskrävande. Att stå ut med  den gamla trädgården de sista åren krävde en hel del tålamod. En trädgård som jag ville så mycket med, men som vi visste ändå snart skulle grävas upp inom kort. Att sedan hamna i klorna på fel sorts markentreprenör en hel sommar och höst, det krävde också ett ordentligt mått av tålamod. 

Att stå med en ny, halvfylld trädgård framför sig och tålmodigt behöva motstå en lång rad av VÅRFRESTELSER känns i jämförelse som ett mycket angenämt bekymmer faktiskt!!   :)

Favoritkombo just nu!

Olika delar av trädgården tilltalar under olika perioder. Här är en kombination av olika materiel och växter, som jag jag gärna stannar till framför just nu. Mot staketet har vi tre nyplanterade rosor varav två syns på denna bild. I framkanten av planteringen, innanför raden av storgatsten, har vi planterat en lång rad lavendel av sorten ´Hidcote'. En del av plantorna lyckades överleva från vår gamla trädgård och en del är nyinköpta för i år. 

Jättedaggkåpan har visserligen blommat över för säsongen, men de stora bladen är så vackra, bara som de är. Särskilt efter ett regn. 

Buskrosen Jacqueline du Pré är en riktig favorit - hittills i all fall. Kunde inte motstå denna skönhet trots att jag läst att hon tydligen kan vara rätt kinkig. Men hos oss har denna dam varit helt översållad med blommor under flera veckor nu och verkar vara helt frisk - ännu så länge. Peppar peppar!