Bra tid att formklippa.

I en trädgård gäller det att hitta en balans mellan strikta former och det böljande mjuka. Mellan blommande växter och växter som är vackra för sina blad eller för sina former. Under vinterhalvåret när så mycket växtlighet i trädgården har vissnat ner, så framträder till exempel de formklippta växterna extra tydligt. Särskilt de som är vintergröna eller städsegröna.  

Växter som är särskilt tacksamma att formklippa är till exempel buxbom, idegran och tuja.  Men även liguster, avenbok och järnek. Jag har även sett fina exempel på formklippt bambu och spirea. 

På försommaren skjuter de flesta växter som mest skott och ofta är det lagom att formklippa i tiden strax före midsommar. Fram i augusti-september kan det vara lagom att putsa ytterligare en gång (lite beroende på var i landet man bor förstås). Då håller sig formerna snygga under vintern, men det ger ändå växten tid att återhämta sig ordentligt innan kylan kommer. 

Besökte som bekant slottet Versailles tidigare i somras och 

i parken runt slottet är det mycket som är formklippt och vältuktat, 

både i form av raka häckar och solitära växter.

Koniska former, klot, halvklot och klockformer står i långa rader. Under promenaden genom parken hann vi börja förundras över den enorma mängden klippning som måste göras under en säsong. Hur hinner de med allt och hur lyckas de få formerna så perfekta på alla sina buskar?

Snart fick vi svaret! De har olika klippmallar till sin hjälp. Vi stannade till en stund och beundrade hur geschwindt arbetet gick. Ja, naturligtvis har man tillgång till hjälpmedel i en så stor anläggning. Helt andra hjälpmedel än man har behov av i en privat villaträdgård. Själv har jag genom åren möjligen använt snören till hjälp för att få ligusterhäcken vågrät och rak.

Det som förvånade allra mest var dock att de var i full färd med att beskära buskarna mitt i solgasset och stekhettan. Hemma har jag fått lära mig att man ska undvika att beskära när det är soligt, för att förhindra att växterna förlorar för mycket vätska genom snittytorna. En mulen eller småregnig dag är istället att föredra. 

Men snyggt blev det i alla fall!
Och de franska växterna är helt säkert av ett mycket tåligare virke!  :)

Häck väck - nästan!

Vi har en sluttningstomt där nedre delen av tomten ligger en dryg meter högre än de omgivande gångbanorna. Längs med tomtgränsen har vi dessutom haft en meterhög ligusterhäck och har därmed haft en tomt som till stor del varit fri från insyn för förbipasserande. Trots att huset ligger mitt i ett grupphusområde så har trädgården näst intill varit vårt eget lilla slutna rum med gröna väggar.

I samband med att vi lät sätta nya stödmurar runt tomten förra sommaren, så togs hela ligusterhäcken bort. Men i slutet av september förra året planterade vi en ny häck av samma sort. 85 st barrotade ligusterplantor av sorten ’Atrovirens’ planterades efter konstens alla regler. Varje planta bestod av 4-6 taniga pinnar som var 50 - 80 cm långa.

De stackars få blad som satt på pinnarna när vi planterade plantorna trillade snart av och tomten låg fullt öppen för insyn hela hösten, hela vintern och hela våren. Väldigt ovant och väldigt omysigt! Men förvisso ganska socialt - det har blivit många trevliga samtal med förbipasserande när vi varit ute och jobbat i trädgården.

Man ska beskära nyplanterade ligusterplantor hårt, det verkar alla experter vara överens om. Men när? Efter lite efterforskande, så verkar det finnas två olika skolor. Den ena förespråkar att man klipper ner plantorna direkt efter plantering (om man planterar på våren) eller före knoppsprickning nästa vår (om man planterar på hösten). Den andra skolan förespråkar att man först låter plantan växa en säsong för att rötterna ska hinna etablera sig ordentligt. Och hur man än väljer att göra så verkar det fungera bra! 

Vi valde att lyssna på det senare rådet – nästan. I går togs sekatören fram. Rätt eller fel, men nu skulle här beskäras. Vädret var mulet, regnet hängde i luften och det hade gått drygt tio månader sedan plantering. Vid 20 cm över marken klipptes grenarna av en efter en. 

De långa raka pinnarna hade hunnit bli ganska gröna och faktiskt gett oss en viss avskildhet till slut. Men hualigen så naket det blev runt tomten efter att sekatören fått jobba någon timme – igen! Vi håller nu tummarna för en riktigt snabb tillväxt innan hösten kommer.  

Nyklippt!

I vår gamla trädgård hade vi stäppsalvia av sorten 'Ostfriesland', men de flesta plantorna strök med i samband med förra sommarens renovering. Jag har länge sneglat på sorten 'Caradonna' och när det skulle köpas in ny stäppsalvia i höstas, så fick det bli av denna sort. Och 'Caradonnan' fick verkligen en lyckosam placering i den nya planteringen vid husets framsida. De mörka stjälkarna avtecknar sig snyggt mot den ljusa betongmuren i bakgrunden, även innan blommorna slår ut.  Men nu har de blommat färdigt!

När blomningen nästan är över kan man dock klippa ner stäppsalvian, för att hinna få ett andra flor senare under samma säsong. Denna andra blomning blir inte lika kraftfullt som den första, men väl värd att bemöda sig för. I år har jag nog väntat lite i längsta laget förstås ...

...men idag åkte sekatören fram. Det gäller att leta upp en förgrening där det finns nya sidoskott och på de flesta plantorna blir snittet på ungefär halva den ursprungliga plantans höjd. 

Här är klippningen slutförd och just nu ser det förstås väldigt kalt ut! Men vi får glädjas åt att rosenstaven alldeles bredvid kommer att slå ut sina blommor inom bara några dagar. Och sedan har vi förhoppningsvis ännu en vacker omgång av stäppsalviablomning att se fram emot om ytterligare några veckor.