torsdag 31 juli 2014

Recept på ruccolapesto.


I våras sådde jag en halv påse ruccolafrön av sorten 'Dragons Tounge' från Lord Nelson (eller sandsenap som den också kallas på påsen). Jag fick dessutom några småplantor av min mamma som hon tyckte stod i vägen i hennes trädgårdsland. Togs tacksamt emot, för det är ju gott med ruccola tänkte jag! 



Ett par månade senare fick jag aktivt börja söka efter receptförslag på vad man kan göra av ruccola. Har nu provat ruccola i olika sallader och ruccola i ljumma färskpotatissallader. Ruccola i pajer och ruccola i pesto. Men familjen ber om större variation, så hjälp mig gärna med tips. Vad gör ni för gott med ruccola? Lämna gärna dina tips i en kommentar efter inlägget!

Häromkvällen när det grillades passade jag på att fotografera ruccolapeston, en nyhet på menyn hos oss i sommar och en av våra absoluta ruccolafavoriter. Enkel att göra och en riktig höjdare som tillbehör till både nöt- och fläskkött. Stek eller grilla gärna några champinjoner samtidigt, peston gifter sig smakmässigt väldigt bra med svampen!




RUCCOLAPESTO

Ingredienser till 4-5 personer.

50 g ruccola
1 dl olivolja
1/2 dl grovriven parmesanost
1/2 dl pinjenötter
2-3 tsk finhackad röd chili (anpassa efter egen smak)
1 finhackad vitlöksklyfta
1/2 tsk salt
1 krm nymald svartpeppar

Börja med att rosta pinjenötterna i en torr stekpanna och låt dem svalna.
Mixa samman ingredienserna i en mixer. Klart att servera. 

Håller sig några dagar i kylskåp.

onsdag 30 juli 2014

Lediga bostäder finnes!


Jag berättade i ett tidigare inlägg om besöket på Marché aux fleurs, Paris största växtmarknad. I en av butikerna hade de hängt upp fullt av olika holkar till försäljning på en vägg. Det gav mig inspiration att skapa en egen vägg med holkar i trädgården. Mest som en kul dekoration kanske, men visst vore det även roligt om någon skulle välja att flytta in där.

Till handling! Jag köpte några olika sorters holkar i butiker runt om i Göteborg, köpte miljövänlig målarfärg och målade sedan i olika nyanser av svart-vitt.

Är helt oerfaren på det här med att sätta upp holkar och försökte därför läsa på lite först. Ska man göra något kan man ju lika gärna försöka göra det rätt! Men jag insåg ganska snart att det i vår begränsade trädgård ändå inte skulle gå att erbjuda alla de förutsättningar som egentligen vore de optimala.

Det återstår nu att se, fram på vårkanten, hur bostadsmarknaden ser ut för småfåglar i trakterna och hur kräsna fåglarna kan kosta på sig att vara. Eller om någon av dem kan tänka sig en nymålad bostad, i lite för soligt läge och med aningen för nära till marken. Eller om holkarna bara får förbli en kul dekoration...




tisdag 29 juli 2014

Fjärilarna har hittat hit!

Läser i en artikel på nätet att antalet fjärilar nära nog har halverats de senaste decennierna. Orsaken till detta lär bland annat vara en omläggning av jordbruket. Många skördar tidigare på säsongen och det gör att blommorna försvinner tidigare än vad de annars skulle göra. Dessutom missgynnas fjärilsbeståndet av användningen av konstgödsel. 

Som trädgårdsägare försöker jag ändå dra mitt strå till stacken och har därför planterat en del blommande växter som fjärilarna tycker om. Lavendel, rudbeckia, kungsmynta och rosenstav. Tursamt nog så hamnade flera av dessa växter precis framför köksfönstren och den utesittplats vi har precis under fönstren. 

Först under den senaste veckan har fjärilarna hittat till oss och i förmiddags satt jag på bänken med min kaffekopp, liksom på första parkett, och bara njöt av skådespelet. Dagfjärilar sitter ofta med vingarna stängda över ryggen och är lite svåra att fånga bra på bild, men här är några av förmiddagens besökare fångade med mobilkameran.




Citronfjäril





Brunfläckig pärlemorfjäril



Påfågelöga

söndag 27 juli 2014

Häck väck - nästan!


Vi har en sluttningstomt där nedre delen av tomten ligger en dryg meter högre än de omgivande gångbanorna. Längs med tomtgränsen har vi dessutom haft en meterhög ligusterhäck och har därmed haft en tomt som till stor del varit fri från insyn för förbipasserande. Trots att huset ligger mitt i ett grupphusområde så har trädgården näst intill varit vårt eget lilla slutna rum med gröna väggar.

I samband med att vi lät sätta nya stödmurar runt tomten förra sommaren, så togs hela ligusterhäcken bort. Men i slutet av september förra året planterade vi en ny häck av samma sort. 85 st barrotade ligusterplantor av sorten ’Atrovirens’ planterades efter konstens alla regler. Varje planta bestod av 4-6 taniga pinnar som var 50 - 80 cm långa.



De stackars få blad som satt på pinnarna när vi planterade plantorna trillade snart av och tomten låg fullt öppen för insyn hela hösten, hela vintern och hela våren. Väldigt ovant och väldigt omysigt! Men förvisso ganska socialt - det har blivit många trevliga samtal med förbipasserande när vi varit ute och jobbat i trädgården.

Man ska beskära nyplanterade ligusterplantor hårt, det verkar alla experter vara överens om. Men när? Efter lite efterforskande, så verkar det finnas två olika skolor. Den ena förespråkar att man klipper ner plantorna direkt efter plantering (om man planterar på våren) eller före knoppsprickning nästa vår (om man planterar på hösten). Den andra skolan förespråkar att man först låter plantan växa en säsong för att rötterna ska hinna etablera sig ordentligt. Och hur man än väljer att göra så verkar det fungera bra! 




Vi valde att lyssna på det senare rådet – nästan. I går togs sekatören fram. Rätt eller fel, men nu skulle här beskäras. Vädret var mulet, regnet hängde i luften och det hade gått drygt tio månader sedan plantering. Vid 20 cm över marken klipptes grenarna av en efter en. 






De långa raka pinnarna hade hunnit bli ganska gröna och faktiskt gett oss en viss avskildhet till slut. Men hualigen så naket det blev runt tomten efter att sekatören fått jobba någon timme – igen! Vi håller nu tummarna för en riktigt snabb tillväxt innan hösten kommer.  

fredag 25 juli 2014

Trädgård på minimal yta.

Mitt förra inlägg handlade om en gigantiskt stor trädgård, nämligen den som omger slottet Versailles. Som kontrast till denna formstarka park, så tänkte jag visa några bilder från mina svärföräldrars prunkande radhusträdgård, som istället ryms på minimala 50 kvm.

De bor numer i ett relativt nybyggt område på Eriksberg i Göteborg, men hade tidigare ett hus med en betydligt större trädgård där de hade skogen som närmsta granne. Denna trädgård var fylld av blommor och buskar och hade gott om plats för både fruktträd, trädgårdsland och växthus. Inte helt enkelt att överge, får man förmoda, när man som både svärmor och svärfar är trädgårdsintresserade.



När jag för första gången såg svärfars detaljritning på hur de hade planerat sin nya miniträdgård (han älskar för övrigt att göra ritningar!), så förstod jag inte hur de skulle få plats med allt. Men det har de verkligen lyckats med! De har fått in väldigt mycket växtlighet på liten yta, utan att det för den skull känns rörigt. Funktion och skönhet i en skön mix!


 
Med stor skicklighet har de valt att ha gott om storbladiga växter i sina planteringar och det bidrar till att skapa ett lugnare intryck. På bara några år har de lyckats trolla bort de höga plank och murar som omger trädgården och trots all växtlighet, så upplever man faktiskt trädgården större i dag, än då den var helt tom på växter. Men det gäller naturligtvis att hålla efter grönskan ordentligt, så att den inte fullständigt tar över. Svärmors bästa vän är därför sekatören! :)



Mina svärföräldrar ville fortfarande ha plats för fruktträd i sin trädgård och har idag ett plommonträd 'Victoria' och ett äppleträd med fyra olika sorters äpplen inympade på samma stam. Dessutom har de behållit en vinranka...
 
 
 
...som nu slingar sig längs med ena husknuten. I planteringen under vinrankan växer det både lökväxter och perenner, men dessutom finns det plats för en vinbärsbuske och en liten rad med smultron åt barnbarnen.
 

Vid ett av planken dignar det nu av orange kaprifolblommor och vid dess fötter kan svärmor plocka in amerikanska blåbär till sin frukostfil från en självfertil buske. Och kan man annat än älska färgkombinationen som uppstår mellan kaprifolen och blåbären?



Under äppleträdet finns det plats för både blommor och ätbart.
Här odlas det rädisor, morötter, rödbetor och sallad. 


Ett litet vattenspel porlar stilla i bakgrunden, men när kvällen börjar skymma lyses det upp underifrån och blir då till en verklig blickpunkt. På samma sätt är även de båda fruktträden belysta.

 
Själv hade jag glömt kameran hemma igår kväll,
men min snälla svåger hjälpte mig med fotograferandet.
 Tack Jonas Andréasson för dina fina bilder!

onsdag 23 juli 2014

I Marie-Antoinettes fotspår...

Är du i trakterna av Paris och planerar att besöka slottet Versailles, så missa inte den nordöstra delen av parken med Petit Trianon  och le Hameau!!

Marie-Antoinette ville komma undan från det traditionstyngda hovlivet vid slottet Versailles. I en avlägsen del av den enorma egendomen lät hon därför år 1783 uppföra en hel by i lantlig normandisk stil, le Hameau de la Reine.



Elva rustika hus byggdes utspridda runt en liten sjö. Där kunde drottningen och hennes kvinnliga gäster leva ett enklare liv utan krav på kunglig etikett. Där klädde de ut sig som bondkvinnor och ägnade sig åt diverse lantliga sysslor. Varje hus i byn hade sin egen lilla trädgård omgiven av avenbokshäckar. Där odlades det bland annat savoykål, blomkål och kronärtskocka och i små fruktträdgårdar växte det äpple- och körsbärsträd. Fem av husen var reserverade för Marie-Antoinette och hennes gäster, medan de övriga husen användes av bönderna eller för hushållssysslor. Hit kunde man bara komma om man inbjuden av drottningen själv.



Så sent som 2006 öppnades byn däremot för besökare, efter att ha renoverats. Och till skillnad
 från inne på själva slottet så är detta en lugnare del av Versailles med relativt få besökare. 
Här syns drottningens hus som via en takförsedd passage var sammanbyggd med biljardhuset.



På baksidan hade Marie-Antoinette en liten trädgård...



...där det idag växer pampiga kronärtskockor.



 Strax intill låg le Boudoir med en bönodling som imponerade.



Varje steg i trappan utanför den lilla kvarnen var fylld av rosa pelargoner.
Här var det många som stannade till och fotograferade!




 På baksidan av kvarnen odlades det bland annat olika sallader.
Planteringarna var vackert inrammade av låga buxbomhäckar,
 på samma sätt som i de andra trädgårdarna.



Även i trädgårdsmästarens trädgård frodades grödorna.



På väg mot vakttornet Tour de Marlborough som var byggd för att likna en fyr...



...och mot det intilliggande mejeriet.



 Närstudie av en av de många grindarna som ledde in till trädgårdarna i byn.



Vinodling på baksidan av bondgården, som låg lite avsides i byn.
Här hade drottningen sina kor, getter, hönor och duvor.



 En sista anblick ut över den lilla sjön innan det var dags att, 
i nästan 40 graders värme, promenera tillbaka till slottet och till den väntande bilen.



tisdag 22 juli 2014

Favoritkombo just nu!






Olika delar av trädgården tilltalar under olika perioder. Här är en kombination av olika materiel och växter, som jag jag gärna stannar till framför just nu. Mot staketet har vi tre nyplanterade rosor varav två syns på denna bild. I framkanten av planteringen, innanför raden av storgatsten, har vi planterat en lång rad lavendel av sorten ´Hidcote'. En del av plantorna lyckades överleva från vår gamla trädgård och en del är nyinköpta för i år. 




Jättedaggkåpan har visserligen blommat över för säsongen, men de stora bladen är så vackra, bara som de är. Särskilt efter ett regn. 





Buskrosen Jacqueline du Pré är en riktig favorit - hittills i all fall. Kunde inte motstå denna skönhet trots att jag läst att hon tydligen kan vara rätt kinkig. Men hos oss har denna dam varit helt översållad med blommor under flera veckor nu och verkar vara helt frisk - ännu så länge. Peppar peppar! 



måndag 21 juli 2014

Välkommen Monsieur Escargot!



Är precis hemkommen efter några mycket varma dagar i Paris. 
Naturligtvis såg jag till att få besökt Paris största blomstermarknad Marché aux fleurs. 



Marknaden som funnits på samma plats sedan 1808 är belägen på ön Ile de la Cité, 
i kvarteret alldeles norr om Notre Dame. 



I de långa, gröna paviljongerna och på trottoarerna utanför
såldes allt från trädgårdsprydnader, fröpåsar och kryddgrönt...



...till snittblommor, blommande buskar och vinrankor.



 Presentationen av utbudet var lite annorlunda än det vi är vana vid från de svenska plantskolorna.



Föga förvånande så fanns det även gott om olika produkter med lavendel till salu.
Amerikanskorna fullkomligt jublade vid åsynen när de passerade denna hörna....



....medan den här väggen med holkar i olika utföranden tilltalade mig desto mer!



Några växtinköp gjordes tyvärr inte för min del, och inga holkar blev det heller. 
Men däremot fick Monsieur Escargot följa med hem. En decimeterstor snäcka i järn. 
Han ska nu få vakta våra rabatter från levande inkräktare med liknande utseende. 
Hoppas han lyckas!  :)

torsdag 17 juli 2014

Mer grannsamverkan!


I vårt område (som i så många andra bostadsområden) så hjälps vi åt grannar emellan, särskilt uppskattat är det så här i semestertider. Vi hjälper varandra att klippa gräsmattan, ta in posten, vattna krukväxter och hålla lite extra koll på varandras hus. Ett uppdrag som varit särskilt angenämt i sommar är att vi har fått förtroendet att vara blomvakt åt en av grannarnas Afrikas blå lilja. Den har förgyllt vår entrésida i flera veckor nu. Åh vad jag gillar sådan grannsamverkan!!

måndag 14 juli 2014

Ett utropstecken i rabatten!



En del växter sticker ut mer än andra. Akantusen är definitivt en sådan växt! Inte så insmickrande söt och behagfull precis, utan mer häftig. Vid flera tillfällen den här sommaren har förbipasserande flanörer stannat till och uppmärksammat den. Och visst är den värd all beundran, mjukakantusen!



Jag köpte min mjukakantus som frösådd planta när jag besökte en privat visningsträdgård på Gotland för säkert 10 år sedan. Men fram till i år har den haft en rätt undanskymd plats i trädgården. Med sin nya placering i den upphöjda planteringen på framsidan gör den sig betydligt bättre.

Dock läste jag  nyligen att en akantus inte gillar att bli flyttad och att det kan ta några år innan den blommar igen efter en flytt. Det hade jag ingen aning om! Men som tur är verkar det som om min planta inte visste det heller, eftersom den blommar ovanligt fint i år! 



lördag 12 juli 2014

Läskande rabarbersaft i sommarhettan.



Vi har gott om rabarberplantor i vår trädgård, av några olika namnsorter, och med en rejäl omgång kogödsel i jorden på våren, så trivs de tydligen bra hos oss och ger god avkastning. I och med att vi skördar fortlöpande under säsongen så finns det hela tiden mjälla och fina stjälkar att plocka, annars blir de ju lätt lite träiga efter ett tag. Oftast används våra rabarber i smulpaj, men denna sommar har familjen fått en ny favorit, nämligen rabarber- och citronsaft. Underbart läskande och med mycket smak av rabarber!

Tänkte dela med mig av det saftrecept jag tycker bäst om. Så håll till godo!


RABARBER- & CITRONSAFT

Ingredienser:
1,5 kg rabarber
2 ekologiska citroner
3/4 tsk Atamon (konserveringspulver)
2 liter vatten
1 kg socker (eller efter egen smak)

Gör så här:
Skär rabarbern i tunna skivor. Lägg dem i en stor kastrull (eller gryta). Tvätta citronerna, skiva dem och lägg dem tillsammans med rabarbern i kastrullen. Koka upp vattnet och häll det över rabarbern. Sätt på ett lock och ställ kastrullen svalt i minst ett dygn för att smakerna ska hinna dra ur. Sila av saften med en sil (silduk behövs inte). Rör i ca 1 kg socker, eller anpassa efter hur söt eller sur saft du föredrar. Koka upp saften och låt koka i ca 5 minuter. Skumma av under tiden. Ta av kastrullen från plattan, låt svalna något och tillsätt därefter Atamonet. Fyll saften på väl rengjorda flaskor. 

Saften späds sedan ca 1+4 delar och serveras med fördel välkyld och med mycket isbitar!






   





fredag 11 juli 2014

Snygg-Magnus!

De första blommorna på de röda solhattarna 'Magnus' har precis slagit ut i en av mina rabatter. Fortfarande lite blek om nosen förstås, men han blir snart lite mustigare i färgen! Jag måste dock säga att jag är lika fascinerad av och förtjust i hans utseende hela vägen fram till full blomning. Inte sant? För visst är naturen fantastisk med sina former och färger! 








Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...